Sagan om Snorre Sturlasson

Snorre, född 1179, var en isländsk hövding, politiker och författare som skrev den praktfulla Heimskringla.

Heimskringla var kulmen på årtionden av arbete. Som inspiration använde Snorre sig inte bara av berättelser som överförts muntligt från generation till generation utan ett otal skaldedikter, varav många citeras i texten. Ytterligare källor var de tidigare publicerade sagorna, Fagrskinna, Morkinskinna och Hrygglarstykki, som Snorre använde sig mycket av i de senare sagorna.

Snorre var enormt populär i sitt hemland, där han tjänstgjorde som lagman i det isländska parlamentet. Han skrev hyllningsdikter till de norska kungarna och var välkommen som en ärad gäst vid det norska hovet. Han belönades med stora rikedomar och dyrbara gåvor som ett tack för sitt arbete.

Som så många andra karaktärer i Heimskringla gick dock Snorre i slutändan en våldsam död till mötes. Efter att han försökt ena de isländska hövdingarna under kungen började de andra hövdingarna se på honom med misstänksamhet och han tvingas i exil. Han flyttade till Norge, bara för att finna ett land i uppror där kung Håkon IV och hans medregent Skule stred om makten. Han allierade sig med Skule och efter Skules förlust blev han själv kungens fiende. Av rädsla för vedergällning återvände han till Island med en anklagelse om förräderi hängande över sig i Norge. Snorre dödades av lönnmördare, betalda av Gissur Thorvaldsson, en hövding som var lojal med den norska kronan. Snorre blev omkring 62 år gammal.