Apache­kri­gen

1849 –1886

Vilda Vastern Junior - - Innehåll -

När USA väx­te väs­terut fick apache­in­di­a­ner­na käm­pa

för sin fri­het, men de för­lo­ra­de sitt hem­land.

När USA väx­te väs­terut på 1800-ta­let drev ny­byg­gar­na bort de lo­ka­la in­di­an­stam­mar­na som lev­de där. Ef­ter ny­byg­gar­na kom USA:s re­ge­ring och ar­mé, och det blev krig. Allt bör­ja­de med ett be­slut i hu­vud­sta­den Washing­ton, D.C.

Drag­kamp om Tex­as

I mars 1845 la den ame­ri­kans­ka pre­si­den­ten Ja­mes Polk be­slag på den själv­stän­di­ga re­pu­bli­ken Tex­as. Polk för­sök­te ock­så kö­pa mer mark av Mex­i­ko. Må­let var att gö­ra Tex­as stör­re och öpp­na för fler ame­ri­kans­ka ny­byg­ga­re.

Mex­i­ko gil­la­de in­te att USA la be­slag på Tex­as, och de tac­ka­de nej till Polks bud om att få kö­pa mark. Polk sva­ra­de ge­nom att skic­ka en ge­ne­ral­ma­jor och 3 500 sol­da­ter till grän­sen.

I april 1846 för­kla­ra­de Mex­i­ko krig mot USA – och för­lo­ra­de än­nu mer mark.

Mex­i­ko pressas ut

USA:s söd­ra gräns drogs längs flo­den Rio Gran­de. Mex­i­ko läm­na­de de om­rå­den som blev del­sta­ter­na Ka­li­for­ni­en, New Mex­i­co, Ne­va­da och Utah samt de­lar av Tex­as, Okla­ho­ma, Kan­sas och Wyo­ming. För det­ta be­ta­la­de USA 15 mil­jo­ner dol­lar till Mex­i­ko – mind­re än hälf­ten av vad Polk först ha­de er­bju­dit lan­det.

Kon­flikt med ny­byg­ga­re

Hämnd blir krig

Nu bod­de plöts­ligt många in­di­a­ner i USA. Apacher­na flyt­ta­de runt i jakt på mat. När ny­byg­gar­na blev allt fler öka­de kon­flik­ter­na mel­lan dem och in­di­a­ner­na.

Gul­det loc­kar

Ji­ca­ril­laa­pacher­na ha­de lå­tit ame­ri­kans­ka sol­da­ter re­sa fritt ge­nom apacher­nas land­om­rå­den, men när man hit­ta­de guld i San­ta Ri­ta-ber­gen och guld­grä­va­re ström­ma­de till blev det bråk.

Un­der de föl­jan­de tio åren at­tac­ke­ra­de apacher­na ny­byg­gar­nas djur, och ny­byg­gar­na häm­na­des ge­nom att an­fal­la apacher­nas lä­ger. En grupp apacher till­fång­a­tog en ran­chä­ga­res son. Löjt­nan­ten Ge­or­ge Ba­scom för­sök­te för­hand­la för att få so­nen fri­gi­ven – men sat­te igång ett krig ge­nom att själv till­fång­a­ta och dö­da apacher.

Apacher­na gick ut i strid med si­na le­da­re Mang­as Co­lo­ra­das och Cochi­se. De vil­le dri­va bort ame­ri­ka­ner och mex­i­ka­ner.

Mang­as dö­das

Apache­le­da­ren Mang­as Co­lo­ra­das åk­te till

Fort McLa­ne för att för­hand­la om fred i ja­nu­a­ri 1863. Men ge­ne­ra­len Jo­seph Rod­man West såg till att han in­te kom le­van­de där­i­från.

Jak­ten på Cochi­se

Som svar flyd­de le­da­ren Cochi­se upp i ber­gen och fort­sat­te kri­ga. Ar­mén tog upp jak­ten på Cochi­se och hans folk tills ba­ra någ­ra hund­ra fort­fa­ran­de lev­de.

Övers­te­löjt­nant Ge­or­ge C. Crook star­ta­de ett krig mot de åter­stå­en­de apache-stam­mar­na i om­rå­det. Han vil­le tvinga in dem i det nya re­ser­va­tet White Mountain.

Cochi­ses son Naiche stred med Ge­ro­ni­mo och var chi­ri­ca­hu­aa­pacher­nas sis­te

arvs­höv­ding.

En ji­ca­ril­laa­pache fo­to­gra­fe­rad år 1904.

Apacher­na bod­de i wic­ki­ups, ra­mar av trä som täck­tes med

kvis­tar.

Brut­na löf­ten

Crook lyc­ka­des ald­rig fånga Cochi­se, men han gav upp år 1872 ef­ter att ha bli­vit lo­vad bra mark att bo på.

Två år se­na­re dog Cochi­se i can­cer. In­nan dess ut­såg han sin son Ta­za till sin ef­ter­trä­da­re, men li­vet skul­le in­te bli lät­ta­re för apacher­na.

Chi­ri­ca­hua-apacher­na fick ald­rig det fi­na re­ser­va­tet de bli­vit lo­va­de. De fles­ta flyt­ta­de i stäl­let med Ta­za till ett re­ser­vat i San Car­los. Det var ing­en bra plats att le­va på. En apache sa: ”Det är ba­ra en bra plats att dö på.”

Me­di­cin­man­nen Ge­ro­ni­mo

Många chi­ri­ca­hu­aa­pacher gjor­de mot­stånd mot bön­der och ran­chä­ga­re som ha­de ta­git de­ras mar­ker. Un­ge­fär hälf­ten av dem tog sig till Mex­i­ko med sin le­da­re, den be­röm­de me­di­cin­man­nen Ge­ro­ni­mo. Löjt­nant Brit­ton Da­vis, som för­följ­de Ge­ro­ni­mo i åra­tal, kal­la­de ho­nom ”en ond­ske­full skurk”.

När Ge­ro­ni­mo till sist gav upp år 1886 be­stod hans grupp ba­ra av 36 män, kvin­nor och barn.

Ge­ro­ni­mo och 700 and­ra till­fång­a­togs år 1877 men de rym­de år 1881. Två år se­na­re över­ta­la­de Ge­or­ge Crook, som nu var chef över re­ser­va­ten i Ari­zo­na och New Mex­i­co, ho­nom att åter­vän­da. Ef­ter ett år flyd­de Ge­ro­ni­mo igen och ham­na­de i Mex­i­ko. Han gav upp för sista gång­en år 1886. Han togs till Flo­ri­da som krigs­fånge och fick ald­rig se sitt hem Ari­zo­na igen.

Kri­get tar slut

Ge­ro­ni­mo dog i fång­en­skap i Okla­ho­ma år 1909. Apacher­nas sista at­tack på ny­byg­ga­res djur sked­de år 1924, och de skyl­di­ga straf­fa­des.

År 1933 gav de sista apacher­na i Mex­i­ko upp. Där­med var apache­kri­gen slut.

Ge­ro­ni­mo hål­ler rådslag med ge­ne­ral Crook år 1886, in­nan han går med på ge sig.

Apache be­ty­der ”fi­en­de”. Apacher­nas gran­nar zu­ni­in­di­a­ner­na kal­la­de dem det. Själ­va kal­la­de apacher­na sig Nde, ”fol­ket”.

Övers­te­löjt­nant Ge­or­ge C. Crook för­följ­de Cochi­se och apacher­na med grym bru­ta­li­tet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.