In­di­an­le­da­ren Ge­ro­ni­mo

Vilda Vastern Junior - - Innehåll -

Ge­ro­ni­mo var många sa­ker, bland an­nat kri­ga­re, tjuv,

mör­da­re och in­di­an­le­da­re.

Ge­ro­ni­mos fa­milj dö­da­des av mex­i­kans­ka sol­da­ter. Den dju­pa sor­gen tän­de nå­got hos Ge­ro­ni­mo: ett glö­dan­de be­gär att häm­nas. Ge­ro­ni­mo stred mot mex­i­kans­ka och ame­ri­kans­ka sol­da­ter i många, många år. Ny­byg­gar­na kal­la­de ho­nom ”den värs­ta in­di­an som nå­gon­sin har fun­nits”.

Ge­ro­ni­mos upp­växt

Ge­ro­ni­mo föd­des den 16 ju­ni 1829. Hans riktiga namn var Goyaałé, som be­ty­der ”den som gäs­par”. Han hör­de till chi­ri­ca­hu­aa­pacher­nas stam. De ja­ga­de och od­la­de för att få mat.

Som 17-åring val­des han in i kri­gar­nas råd och gif­te sig med sin sto­ra kär­lek – Alo­pe. De bo­sat­te sig nä­ra hans mors ti­pi (in­di­an­tält). Snart ha­de Ge­ro­ni­mo tre barn. Bar­nen fick sam­ma idyl­lis­ka upp­växt som han ha­de haft. Ge­ro­ni­mo var väl­digt lycklig.

Lyc­kan tar slut

Lyc­kan tog slut när Ge­ro­ni­mo mis­te sin mam­ma, sin fru och si­na barn ef­ter ett an­fall av mex­i­kans­ka sol­da­ter. Höv­ding­en sa att in­di­a­ner­na var för få för att stan­na kvar och häm­nas. De sam­la­de ihop så myc­ket mat de kun­de, läm­na­de de dö­da och res­te vi­da­re.

Men Ge­ro­ni­mo vil­le ha hämnd. Ett år se­na­re var han och and­ra apache­kri­ga­re re­do. De ha­de inga häs­tar, och var kläd­da i ba­ra moc­ka­si­ner och höft­skyn­ken.

Mot Mex­i­ko

Ge­ro­ni­mo led­de kri­gar­na till Mex­i­ko. De gick mel­lan sex och sju mil var­je dag. I när­he­ten av Ari­se möt­te de en li­ten grupp mex­i­kans­ka män som vil­le slu­ta fred. Men Ge­ro­ni­mo vil­le in­te pra­ta, han vil­le häm­nas. Män­nen dö­da­des. Ge­ro­ni­mo hop­pa­des att det skul­le loc­ka dit fler sol­da­ter från sta­den.

Det fun­ge­ra­de, och näs­ta dag kom fler sol­da­ter mot dem. Ge­ro­ni­mo kän­de igen sol­da­ter­na som ha­de slak­tat hans fa­milj och stam­frän­der. Han be­rät­ta­de det för kri­gar­na och de gjor­de sig kla­ra för strid.

”Ge­ro­ni­mo blev kän­dis som krigs­fånge.” Ge­ro­ni­mo blev en

far­lig kri­ga­re när hans fa­milj dö­da­des

och hans folk be­hand­la­des il­la.

Hans chans

Det­ta var Ge­ro­ni­mos chans att häm­nas. Han och hans kri­ga­re ställ­de sig i en cir­kel nä­ra flo­den. Sol­da­ter­na kom när­ma­re. Snart var de ba­ra 350 me­ter från Ge­ro­ni­mo och de and­ra kri­gar­na. Då stan­na­de de och bör­ja­de skju­ta.

Ge­ro­ni­mo led­de ett an­fall frami­från, me­dan and­ra an­föll bak­i­från. Allt han tänk­te på var sin hämnd och han stred som ett vild­djur.

Stri­dens slut

Stri­den höll på i näs­tan två tim­mar. I slu­tet var det ba­ra Ge­ro­ni­mo kvar. Hans pi­lar var slut, men han slogs för sitt liv. Han var myc­ket stark och plöts­ligt var allt över. Ge­ro­ni­mo var star­kast. Han ha­de ta­git hämnd för sin fa­milj.

En ny fi­en­de

Men det var in­te ba­ra mex­i­ka­ner som var in­di­a­ner­nas fiender. Många vi­ta ny­byg­ga­re och ame­ri­kans­ka sol­da­ter­kom. De vil­le flyt­ta apacher­na till re­ser­vat och ta de­ras mark.

Brut­na löf­ten

År 1863 res­te Ge­ro­ni­mos höv­ding Mang­as Co­lo­ra­das iväg för att för­hand­la med sol­da­ter. De sa att om han flyt­ta­de med sin stam skul­le han få mat, fil­tar och an­nat de be­höv­de.

Ef­ter ett rådslag be­stäm­de man att Mang­as Co­lo­ra­das skul­le ta med sig hal­va stam­men dit, och om allt gick bra skul­le Ge­ro­ni­mo kom­ma ef­ter med res­ten.

Det gick in­te bra. Ge­ro­ni­mo fick hö­ra att in­di­a­ner dö­da­des. Han och de and­ra flyd­de upp i ber­gen.

Fler brut­na löf­ten

År 1886 sa Ge­ro­ni­mos spe­ja­re att ge­ne­ral Mi­les vil­le träf­fa ho­nom. Ge­ro­ni­mo gick med på det och var vil­lig att ge upp, om han lo­va­des fri­het och mark till sin stam. Det lo­va­des han, men allt var en lögn.

När Ge­ro­ni­mo kom till Tex­as fängs­la­des han för si­na brott. Mar­ken och fri­he­ten som ge­ne­ral

Mi­les ha­de lo­vat ho­nom fick han ald­rig.

Känd krigs­fånge

Ge­ro­ni­mo blev en kän­dis. Han var med på många sto­ra sce­ner, till ex­em­pel världs­ut­ställ­ning­en i Saint Lou­is år 1904. Han sål­de fo­ton av sig själv och au­to­gra­fer, sam­ti­digt som han var krigs­fånge

Ge­ro­ni­mo var krigs­fånge i res­ten av sitt liv, till år 1909 då han dog, 79 år gam­mal.

Ång­er

På sin döds­bädd ång­ra­de Ge­ro­ni­mo att han ha­de gett upp. Han sa: ”Jag bor­de ha sla­gits tills jag var den sista över­le­van­de.”

Gif­ter sigNär Ge­ro­ni­mo kom­mer in i krigs­rå­det kan han gif­ta sigmed Alo­pe.Kas-ki-yeh-mas­sa­kernMe­dan män­nen är i den mex­i­kans­ka sta­denKas-ki-yeh (Ja­nos) at­t­tac­ke­rar en grupp mex­i­kans­ka sol­da­ter läg­ret med kvin­nor och barn.Ge­ro­ni­mos mam­ma, hust­ru och barn dö­das. Mex­i­ka­ner­na sam­ar­be­tar med USA Trup­per från USA tillåts kom­ma in i Mex­i­ko för att ja­ga Ge­ro­ni­mo ochhans lilla grupp.

å” nPga­årt gat­se­dihn­te­at­dnGu­öp­d­heps­ra.b” od­nä­eidm doGer upp för ge­ne­ral Mi­lesEf­ter många år av krig ger Ge­ro­ni­mo ochhans kri­ga­re upp för ge­ne­ral Mi­les.Krigs­fånge Ge­ro­ni­mo hålls fång­en påmånga oli­ka plat­ser.Han blir känd Ge­ro­ni­mo blir känd när han del­tar påut­ställ­ning­ar.DörEf­ter att ha bli­vit av­kas­tad av en hästoch till­bring­at he­la nat­ten i ky­lan hit­tas Ge­ro­ni­mo i uselt skick. Han dör,fort­fa­ran­de som USA:s krigs­fånge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.