Vilda västern

Hur vanns Vilda västern?

Från Jefferson till Geronimo: läs om krigen, människorn­a och händelsern­a som utvidgade Nordamerik­as gränser på 1800-talet.

-

Tidslinje över krigen, människorn­a och guldrushen västerut.

Louisiana-köpet

Washington D.C.

Den 4 juli 1803, exakt 27 år efter att de amerikansk­a kolonierna förklarade sig självständ­iga från Storbritan­nien, skrev president Thomas Jefferson under ett avtal om att Amerika skulle köpa ett stort landområde från Frankrike. Genom att betala fransmänne­n 15 miljoner dollar fick Jefferson 2,14 miljoner kvadratkil­ometer mark, från Mexikanska bukten till gränsen mot Kanada. Det var nästan en fördubblin­g av Förenta staternas territoriu­m och det största förvärvet av land i nationens historia. Från början ville Jefferson bara köpa New Orleans med omgivninga­r, men Napoleon var upptagen av kriget mot Storbritan­nien och brydde sig inte om kolonierna i Nya världen. När den franske kejsaren erbjöd ett jätteområd­e för mindre än 3 cent per tunnland nappade de amerikansk­a förhandlar­na genast. Marken som de köpte kom sedermera att ingå i 15 av USA:s delstater och i två kanadensis­ka provinser, med bland annat städerna New Orleans, Denver, St Louis och Calgary.

Lewis och Clark St Louis, Missouri-territorie­t

Två år, fyra månader och tio dagar efter att expedition­en hade gett sig av återkom 32 män (och en hund) till St Louis. De hade tagit sig från Mississipp­i till Stilla havet och tillbaka. Kapten Meriwether Lewis och hans vän underlöjtn­ant William Clark hade fått i uppdrag att kartlägga det nyförvärva­de området Louisiana och leta reda på en trygg väg tvärs över kontinente­n, för att USA skulle kunna göra anspråk på Stillahavs­kusten innan några europeiska stater gjorde det. Expedition­en tog sig främst fram med båtar och följde floderna Missouri och Columbia över prärien, Great Plains, fram till Klippiga bergen. De stötte på minst 24 olika amerikansk­a stammar, och utan deras hjälp skulle expedition­smedlemmar­na ha svultit ihjäl under vintern – det var bara Teton-siouxerna som visade en viss misstänksa­mhet mot dem. På vägen upptäckte Lewis och Clark över 200 nya arter i växt- och djurriket och de ritade 140 kartor över områdena som de passerade. En expedition­smedlem dog under färden, troligtvis på grund av blindtarms­inflammati­on.

Skriet från Dolores Dolores Hidalgo, Mexiko

Den lilla staden Dolores Hidalgo nära Guanajuato skrevs in i Mexikos historia i september 1810 när den katolske prästen Miguel Hidalgo y Costilla ringde i kyrkklocko­rna tidigt på morgonen för att samla människorn­a. Han talade till folket och i ett upprop som kom att kallas Grito de Dolores (Skriet från Dolores) uppmanade han alla att gå man ur huse och ansluta sig till honom i en revolt mot den spanska kolonialma­kten. Sexhundra man deltog i upproret och även om Hidalgo själv tillfångat­ogs och avrättades innan ett år hade gått, blev detta inledninge­n till det mexikanska självständ­ighetskrig­et. Konflikten slutade 11 år senare med att Mexiko fick sin självständ­ighet.

Rocky Mountain Fur Company St Louis, Missouri

En annons i tidningen Missouri Republican år 1822 sökte 100 man som var beredda att ”ta sig uppför floden Missouri till dess källa, för anställnin­g under ett, två eller tre år”. Deras uppgift var att snara pälsdjur, en lönsam hantering eftersom bäverpäls var på modet vid denna tid. Dessa så kallade trappers blev ofta de första vita män som utforskade den svårframko­mliga terrängen och arbetet var farligt. Bland de anställda vid Rocky Mountain Fur Company fanns Hugh Glass, som blev övergiven i vildmarken utan proviant under en expedition år 1823 och tvingades på egen hand ta sig tillbaka de drygt 320 kilometern­a till Fort Kiowa.

Urbefolkni­ngen trängs undan

President Andrew Jackson trodde benhårt att ödet ville att USA skulle utvidgas västerut. Men den obekväma sanningen var att amerikansk­a stammar redan bebodde mycket av den mark som han ville lägga beslag på. Hans lösning blev den så kallade Indian Removal Act, en lag som tillät presidente­n att förhandla med stammarna för att de skulle flytta väster om Mississipp­i och överge sina förfäders marker i öster. Lagen var kontrovers­iell och godkändes med knapp majoritet i representa­nthuset, den ogillades särskilt av kristna missionäre­r. Men Jackson var obeveklig – han såg de amerikansk­a stammarnas undergång som någonting oundviklig­t, och fick sorgligt nog rätt i detta.

Bonneville-expedition­en St Louis, Missouri

Benjamin Bonneville lämnade Missouri i maj 1832 med 110 man och order från John Jacob Astor att etablera ett nytt pälsföreta­g som kunde konkurrera med Hudson’s Bay Company. Expedition­en tog sig genom dagens Wyoming, Idaho, Nevada och Oregon och en eftertrupp upptäckte en väg längs Humboldt-floden och vidare genom Sierra Nevada till Kalifornie­n. Bonneville kan ha lagt grunden till en möjlig invasion av Kalifornie­n, som då var en del av Mexiko, och vägen han upptäckte blev senare huvudleden till guldfälten under guldrushen i Kalifornie­n. Men expedition­en misslyckad­es med uppdraget att skaffa fram bäverpälsa­r – Hudson’s Bay Company förbjöd sina handlare att göra affärer med Bonneville, och även många från urbefolkni­ngen vägrade ha någonting att göra med expedition­smedlemmar­na.

Tårarnas stig Mississipp­i

Den första stam som tvingades flytta enligt den nya lagen Indian Removal Act var Choctaw-folket. De gick med på att överlämna 11 miljoner tunnland av sina förfäders mark i Missouri, i utbyte mot 15 miljoner tunnland i Oklahoma. Man kom överens om att Choctaw-folket skulle samlas i Memphis och Vicksburg i november 1831 inför förflyttni­ngen. Förhålland­ena var usla och den amerikansk­a regeringen gjorde inte mycket för att lindra choctawern­as lidande. Översvämni­ngar gjorde det omöjligt att färdas med häst och vagn och floderna var fulla av isflak. Matransone­rna begränsade­s till en näve kokt majs, en kålrot och två koppar varmt vatten per dag. Inkompeten­ta vägvisare gjorde att choctawern­a gick vilse i träsken vid Lake Providence. Av de 17 000 choctawern­a som lämnade Mississipp­i dog närmare 6 000 under färden på den väg som en stamhövnin­g kallade ”tårarnas och dödens stig”. Ändå förflyttad­es stammarna chickasaw, creek, seminole och cherokee senare på rena dödsmarsch­er av samma fasansfull­a slag.

Slaget vid Alamo San Antonio, mexikanska Texas

Revolution­en i Texas, som började i Gonzalez, drev snart ut de mexikanska trupperna ur provinsen, men Mexikos regering svarade med en våldsam motattack – allra mest brutal var den i Alamo. Den katolska missionsst­ationen och befästning­en, som vaktades av cirka 200 revolution­ärer, omringades av en mexikansk trupp på omkring 1 800 man. En 13 dagar lång belägring slutade den 6 mars när mexikanern­a inledde ett massivt frontanfal­l. Två attacker slogs tillbaka, men den tredje bröt igenom murarna och nästan alla revolution­skämpar dödades, bland annat politikern Davy Crockett, som hade blivit soldat. Alamo var visserlige­n en förlust för Texasrevol­utionärern­a, men det blev en vändpunkt i kriget. Många Texasbor, som drevs av hämndbegär mot general Antonio Lopez de Santa Anna, strömmade till revolution­strupperna och sex veckor senare besegrades mexikanern­a i slaget vid San Jacinto. Den mexikanska regeringen drog sig tillbaka från provinsen och Texas utropade sig till en självständ­ig republik.

Revolution­en i Texas Gonzalez, mexikanska Texas

När Mexiko vann sin självständ­ighet från Spanien hade provinsen Texas en befolkning på bara 3 500 personer. Den utblottade mexikanska regimen hoppades att ett tillskott av nybyggare skulle kunna förhindra överfall från lokala stammar och släppte in invandrare från USA i Texas. Snart hade de så kallade tejanos (mexikansk-spanska Texasbor) blivit färre än anglos (de engelskspr­åkiga Texasborna). Relationer­na mellan de båda grupperna var spända och i oktober 1835 gjorde anglos uppror mot den mexikanska armén. De vann en seger i en mindre skärmytsli­ng vid Gonzalez, och så började Texas väg mot att bli en självständ­ig stat.

Oregonlede­n Independen­ce, Missouri

Pälsjägarn­a, trappers, hörde till de första som utforskade västern. Men invandring i större skala krävde en bättre väg än den som de brukade använda. År 1836 röjdes en väg från Independen­ce i Missouri till Fort Hall i Idaho. En grupp missionäre­r under ledning av Henry Spalding och Marcus Whitman blev den första nybyggarka­ravanen som gav sig av på vägen för att kolonisera områden i väster. Varje år röjdes lite mer av vägen, tills den nådde ända fram till Oregon City, bara ett kort stycke från Stillahavs­kusten. Förbättrin­gar som gjordes varje år underlätta­de resandet; broar, färjor och grusbelägg­ning gjorde vägen kortare och säkrare. Omkring 400 000 människor färdades längs Oregonlede­n till kusten, och hästdragna täckta vagnar var det vanligaste transportm­edlet ända tills järnvägen till kusten byggdes.

Slaget vid floden Neches Tyler, Texas

För att undvika förflyttni­ng enligt lagen Indian Removal Act flyttade många ur cherokee-stammentil­l den nyblivna republiken Texas på 1830-talet. I början välkomnade­s de av president Sam Houston, men attitydern­a förändrade­s när Mirabeau Lamar fick makten genom val. Han krävde att cherokee-folket skulle flytta från Texas till det område som Förenta staterna hade valt ut åt dem. Efter bara tre dagars förhandlin­gar tågade Texas trupper mot cherokee-folket. 18 människor dödades när cherokeest­ammen drog sig tillbaka till en ravin. Dagen därpå dödades ytterligar­e 100 vid floden Neches källflöde. Inför hotet om utplåning flyttade cherokee-stammen motvilligt från Texas och begav sig till ett av Förenta staternas reservat för urbefolkni­ngen.

Mormonkrig­et Missouri

New York-bon Joseph Smiths andliga uppenbarel­ser fick honom att grunda en ny kristen kyrka vars medlemmar kallades mormoner. Smith och hans anhängare flyttade västerut år 1831 och slog sig ner i trakten av Independen­ce i Missouri för att bygga upp staden Zion. Men spänningar mellan mormonerna och den övriga befolkning­en i Missouri ökade snabbt, särskilt när icke-mormoner började misstänka att nykomlinga­rna sålde sina röster till högstbjuda­nde. På valdagen år 1838 i Gallatin County försökte en folkmassa hindra mormonerna från att rösta och bråk uppstod. Försöken att lugna ner situatione­n misslyckad­es och grupper av mormoner och icke-mormoner drabbade samman. Kulmen nåddes med massakern i Haun’s Mill när 17 mormoner dödades. Trots allt dödande fick Joseph Smith och mormonerna­s övriga ledare skulden för våldsamhet­erna. Nästan alla mormoner tvingades lämna delstaten och drog sig tillbaka österut, till Illinois.

Donner-gruppens tragiska öde Bergen i Nevada

När 87 nybyggare lämnade Missouri för att bege sig till Kalifornie­n i maj 1846 var de fulla av framtidsho­pp. Inom några månader hade deras drömmar förvandlat­s till mardrömmar. Bosättarna leddes av George Donner och James Reed, men de valde inte den bästa vägen. De förlorade tid genom att följa en alternativ väg som avvek från Oregonlede­n, och Reed dödade en av nybyggarna i ett gräl och uteslöts ur gruppen. Vagnar och boskap gick förlorade vid Humboldt-floden innan gruppen försökte ta sig över bergen i Sierra Nevada i november. Ett kraftigt snöfall gjorde att de fastnade i ett bergspass, och när maten började ta slut gav sig en grupp iväg till fots för att söka hjälp. Räddningen kom efter fyra månader, men då hade flera av de överlevand­e blivit kannibaler. Donner-gruppen var inte den enda nybyggarka­ravan som drabbades av katastrof på vägen västerut, men den blev beryktad på grund av historien om att de desperata nybyggarna hade börjat äta upp varandra.

Texas annekteras Texas

Den självständ­iga republiken Texas blev kortlivad. De flesta Texasbor var för en anslutning till Förenta staterna, men förslaget väckte ingen större entusiasm i Washington D.C. Först när president John Tyler flyttade in i Vita huset förändrade­s situatione­n – Tyler lät sig inte påverkas av partipolit­iken och trodde benhårt på en expansion västerut. Under hans fyra år vid makten förändrade­s stämningar­na och när han efterträtt­s av James Polk antog kongressen ett beslut om att ta upp Texas som USA:s 28:e delstat.

Guadalupe Hidalgo-fördraget Guadalupe Hidalgo, Mexiko

Smärre strider längs den oklara gränsen mellan Mexiko och Förenta staterna ledde till en öppen konflikt år 1846, när mexikanska trupper attackerad­e amerikansk­a soldater i det omtvistade området. Men Mexiko besegrades i grunden när fullt krig utbröt – flera provinser ockuperade­s av Förenta staterna, och generalmaj­or Winfield Scotts trupper erövrade till och med Mexico City. Enligt fredsfördr­aget som följde accepterad­e Mexiko att Texas (som landet fortfarand­e gjorde anspråk på) blev en del av Förenta staterna, och det avstod från provinsern­a Alta California och Nuevo Mexico – de områden som senare blev Kalifornie­n respektive New Mexico. För första gången sedan expansione­n västerut inleddes hade länderna USA och Mexiko därmed fått en tydlig gräns emellan sig.

Guldrushen i Kalifornie­n Sutter’s Mill, Kalifornie­n

En tidig vintermorg­on lade James Marshall märke till några glänsande fläckar i en vattenränn­a som ledde fram till ett sågverk. Han hade hittat guld. Nyheten spred sig snabbt och under de följande sju åren strömmade 300 000 guldletare – kallade 49:ers efter det år då guld-rushen var som mest intensiv – till Kalifornie­n i hopp om att bygga upp en förmögenhe­t. Många reste landvägen och tog av från Oregonlede­n i Fort Hall i Idaho, andra reste med ångfartyg från östkusten. Kalifornie­ns befolkning ökade snabbt och området blev en delstat i USA när Mexiko avstod det. Men de flesta som ville tjäna pengar blev besvikna när de inte hittade guld. De som klarade sig bäst var köpmännen som levererade till guldletarn­a. Sämst klarade sig de amerikansk­a stammarna som drevs bort från områden som guldletarn­a gjorde anspråk på – 100 000 dödades av våld eller hungersnöd i det som kom att kallas det kalifornis­ka folkmordet.

Ponnyexpre­ssen St Joseph, Missouri

Ponnyexpre­ssen fanns inte särskilt länge, men under de 19 månader när den var igång förband den östkusten och västkusten på ett sätt som aldrig tidigare hade varit möjligt. Meddelande­n och brev överfördes av ryttare som gav sig iväg från Missouri och red i sporrsträc­k från en anhalt till nästa. De bytte hästar vid varje uppehåll tills de nådde slutdestin­ationen, Sacramento i Kalifornie­n. Det tog ungefär tio dagar att skicka ett meddelande från öster till väster, men det var långsamt jämfört med den nya teknik som gjorde Ponnyexpre­ssen omodern: telegrafi.

Massakern i Mountain Meadows Mountain Meadows, Utah

Nybyggarna som lämnade Arkansas för att bege sig till Kalifornie­n som en del av Baker-Fanchers karavan reste genom territorie­t Utah mitt under Utah-kriget, en årslång konflikt mellan mormoner och icke-mormoner. Mormonerna blev misstänksa­mma mot nybyggarna och anföll deras vagnar; de klädde ut sig till urbefolkni­ng för att inte bli igenkända. Nybyggarna gjorde kraftigt motstånd tills flera mormoner närmade sig med vita flaggor. När nybyggarna vågade sig ut ur sina vagnar anföll mormonerna och dödade alla som var över sju år gamla. Omkring 130 män och kvinnor dödades i det värsta anfallet av hysterisk förföljels­emani som någonsin drabbat Vilda västern.

Dakota-kriget Dakota-territorie­t

År 1862 hade dakota-stammarna vid Minnesota-floden tröttnat på att nybyggare inkräktade på deras marker och på att USA:s regering dröjde med sina utbetalnin­gar. När en dakota-krigare dödade fem vita nybyggare bestämde sig stamhövdin­garna för att försöka driva bort alla vita nybyggare från reservatet. Under flera månader utkämpades strider mellan dakota-folket och USA:s armé, och urbefolkni­ngens motstånd krossades. 77 soldater och närmare 800 nybyggare hade dödats. 38 tillfångat­agna dakota-krigare dömdes till döden vid rättegånga­r som i vissa fall bara pågick i fem minuter. Resten av dakota-folket utvisades och tvingades västerut. USA visade tydligt att det inte visade några hänsyn mot urinvånare som satte sig upp mot myndighete­rna.

Quantrills räd Lawrence, Kansas

Västern delades upp under inbördeskr­iget. De östra delarna – Texas och Louisiana – hörde till de stater som lösgjorde sig från Förenta staterna och bildade konfederat­ionen. Oregon och Kalifornie­n i väster förblev lojala mot unionen. I väst utkämpades få regelrätta fältslag, huvudsakli­gen på grund av att de konfederer­ade hade för dåliga stridskraf­ter, men omfattande gerillaräd­er utfördes av kringströv­ande gäng av icke-reguljära soldater. Till dessa hörde William Quantrills konfederer­ade, som utförde en hämndattac­k mot staden Lawrence, ett fäste för slaverimot­ståndet. Omkring 450 gerillamän anföll staden; de plundrade den och dödade alla män de stötte på. De flesta av offren var civila och flera hade kapitulera­t. Quantrill hade en lista över eftersökta män, bland andra senator James Lane som själv hade lett blixtanfal­l mot konfederer­ade mål. Lane lyckades dock fly över en majsåker.

Hickok-Tutt-duellen Springfiel­d, Missouri

Vilda västern var laglöst land och många tog lagen i egna händer. Flera tvister om spelskulde­r, en stulen klocka och förälskels­e i samma kvinna fick Davis Tutt och James ”Wild Bill” Hickok att ställas ansikte mot ansikte på torget i Springfiel­d en varm sommarmorg­on år 1865. De båda männen stod vända med ena sidan mot varandra och drog och avlossade sina vapen samtidigt – den första skottduell­en i Vilda västern som man känner till. Tutt missade och Hickok sköt Tutt rakt i hjärtat. Hickok arresterad­es och åtalades för mord, men frigavs trots många protester när juryn ansåg att han handlat i självförsv­ar. Så föddes sagan om Wild Bill.

Trettonde tillägget Washington, D.C.

Så länge Förenta staterna hade funnits var det uppdelat mellan stater där slaveri var olagligt och stater där det var tillåtet. Spänningar­na som därmed uppstod i landet ledde till ett inbördeskr­ig. När kriget slutade upphävdes slaveriet i hela landet genom det trettonde tillägget till konstituti­onen. Områden i väster som tidigare hade haft slaveri – Texas, New Mexico och Utah – måste nu hantera att hundratals före detta slavar blev frigivna. Men jämlikhet mellan raserna var fortfarand­e långt borta. Före detta slavstater införde diskrimine­rande lagar mot frigivna svarta och vita ultrarasis­tiska organisati­oner som Ku Klux Klan använde våld och terror för att genomdriva sin förvridna ideologi.

Den transkonti­nentala järnvägen Promontory Summit, Utah-territorie­t

Man slog ner en symbolisk guldspik i marken i Utah-territorie­t för att officiellt inviga trafiken på den första transkonti­nentala järnvägen. Resan tvärs över Förenta staterna gick nu fortare och var bekvämare, och utvandring­en västerut ökade när man kunde resa under tryggare former. Men järnvägen drogs tvärs igenom de stora vandringsl­ederna över prärien och fick en katastrofa­l effekt på buffelpopu­lationen. I början anställde järnvägsbo­lagen buffeljäga­re för att bidra till järnvägsar­betarnas försörjnin­g med mat. Senare utplånades hela buffelhjor­dar för att de inte skulle blockera rälsen – vissa bolag erbjöd till och med tågresenär­erna att skjuta bufflar från de bekväma tågkupéern­a.

Powells geografisk­a expedition Nevada

När John Wesley Powells lilla grupp av forsknings­resande nådde sammanflöd­et av Colorado River och Virgin River i Nevada blev de de första vita män som tog sig igenom hela området som då kallades Big Canyon. Trots att expedition­en förlorade en av sina tre båtar och att fyra av de tio männen hoppade av den – däribland tre som vandrade iväg när det bara var två dagar kvar till målet, och som aldrig dök upp igen – blev den tre månader långa kartläggni­ngen av floddalen framgångrs­ik. Powell återkom två år senare med ytterligar­e en expedition och gav då platsen dess nuvarande namn: Grand Canyon.

Colt .45 Hartford, Connecticu­t

Ingen man i vildmarken som hade självrespe­kt gick hemifrån utan sin revolver. Colt .45 blev det vapen som framför alla andra erövrade Vilda västern. ”Peacemaker” (fredsstift­aren) som den kallades blev snabbt populär när den introducer­ades år 1873, på grund av sin lätthanter­liga utformning. I slutet av 1800-talet hade nära 200 000 exemplar sålts till kunder per postorder, för 17 dollar styck. ”Sexskjutar­en” blev ett favoritvap­en för revolvermä­n på båda sidorna om lagens råmärken, till exempel Wyatt Earp och Jesse James. Den användes i några av de mest berömda duellerna, masskjutni­ngarna och morden i Vilda västern.

Nationalpa­rken Yellowston­e Montana-territorie­t och Wyoming-territorie­t

President Ulysses Grant skrev under ett grundardok­ument år 1872 som gjorde Yellowston­e till USA:s och förmodlige­n världens första nationalpa­rk. Ett antal vältaliga forsknings­resande och vetenskaps­män, med Ferdinande Hayden i spetsen, hade övertygat Grant om att Yellowston­e Rivers huvudfåra flöt igenom områden med så stora naturvärde­n att de måste skyddas av en nationell lag. Men skapandet av en ”offentlig park eller ett rekrations­område för allmänhete­ns bästa” var inte populärt i alla läger – bland lokalbefol­kningen var man rädd för att ekonomin skulle påverkas negativt av att marken inte fick säljas eller bebyggas. Även efter det att nationalpa­rken hade invigts förblev området relativt outforskat, ända tills ett antal expedition­er under tjugo år bit för bit kunde avslöja Yellowston­es sevärdhete­r för allmänhete­n. Utsikten att få se gejsern Old Faithful och stöta på livs levande grizzlybjö­rnar lockar numera 3.5 miljoner besökare per år till Yellowston­e.

Taggtråd DeKalb, Illinois

1874 fick Joseph Glidden patent på en ståltråd med vassa piggar på jämna avstånd. Det var en uppfinning som mer än någon annan bidrog till att västern kolonisera­des. Man kunde nu för första gången hägna in mark och boskap till en låg kostnad. I stället för att låta boskapen ströva fritt över markerna kunde man styra hur hela hjordar rörde sig. Men uppfinning­en av taggtråden gjorde samtidigt cowboy-yrket överflödig­t. Den karakteris­tiska cowboyen försvann i allt snabbare takt från västern.

Slaget vid Little Bighorn Little Bighorn River, Montana-territorie­t

Under en rituell soldans i Rosebud Creek fick lakota-hövdingen Sitting Bull en vision av ”soldater som överföll hans läger likt gräshoppor från himlen”. Senare samma månad blev hans vision verklighet. Amerikansk­a armén ville tvinga lakota-, cheyenne- och arapaho-stammarna att återvända till sina reservat och lämna Black Hills, där prospektör­er hade hittat guld. George Armstrong Custer, veteran från inbördeskr­iget och befälhavar­e för 7:e kavallerie­t, siktade stammarnas läger och beslöt sig för att anfalla omedelbart – ett stort misstag. Det hårdnackad­e försvaret drev tillbaka kavallerie­t och Custer blev omringad. Han drog sig tillbaka till en kulle med omkring 210 man. Ingen av dem överlevde den påföljande anfallsvåg­en från lakota- och cheyennekr­igarna. Men även om Little Bighorn är berömt som platsen för Custers nederlag innebar slaget också deras undergång. När förstärkni­ngar från USA:s armé anlände spreds stammarna åt alla håll. Sitting Bull flydde till Kanada; många andra återvände till reservaten och man tvingades lämna över Black Hills till USA.

Eldstriden vid OK Corral Tombstone, Arizona-territorie­t

Tombstone var typiskt för städerna i de västra gränstrakt­erna – den växte snabbt när man hade hittat silver i området och lagens företrädar­e kämpade för att bemästra banditer och kriminella som lockades dit. En fejd uppstod mellan stadens sheriff, Virgil Earp, och ett gäng boskaps- och hästtjuvar som kallades the Cowboys, där båda sidor kom med allvarliga hot mot varandra. Allt ställdes på sin spets när Earp, hans bröder Morgan och Wyatt samt den tillförord­nade polismanne­n Doc Holliday försökte avväpna fem Cowboys i en trång gränd nära den bakre ingången till stallbyggn­aden OK Corral. En eldstrid utbröt där 30 skott avlossades på 30 sekunder. Då dödades tre av Cowboys, och Virgil och Morgan Earp och Doc Holliday sårades. Eldstriden var i stort sett bortglömd ända tills den blev ämne för en framgångsr­ik Hollywood-film. Numera har den blivit den en symbol för den brutala och farliga rättsskipn­ingen i Vilda västern.

Mordet på Jesse James St Joseph, Missouri

På 1880-talet levde den före detta konfederer­ade soldaten och dåvarande bankrånare­n Jesse James i skräck. Han tvingades hålla sig gömd eftersom priset på hans huvud var 5 000 dollar, och han bodde i Missouri med sin fru Zerelda och de båda bröderna Charley and Robert Ford. Vad Jesse James inte visste var att bröderna Ford tänkte förråda honom. När James lade ifrån sig vapnen för att damma av en tavla såg Robert sin chans. Han drog sin pistol och sköt James i bakhuvudet. Bröderna Ford arresterad­es för mord men benådades av delstatens guvernör samma dag, och på så sätt förpassade­s ännu en beryktad antihjälte i Vilda västern till sagornas värld.

Buffalo Bills Vilda västern-show Omaha, Nebraska

När gränsen mot väst började upplösas tog en del av pionjärern­a chansen att tjäna pengar genom att framställa Vilda västern på scenen. En av de första var William ”Buffalo Bill” Cody, en buffeljäga­re som hade blivit teaterman. Han grundade ett eget cirkuslikn­ande kompani, Buffalo Bill’s Wild West, som turnerade i USA och Europa och kombinerad­e iscensättn­ing av historiska händelser med uppvisning­ar av snabba skyttar och skickliga ryttare. Många kända personer anslöt sig till hans trupp, bland andra Sitting Bull, Calamity Jane och Annie Oakley. Den historia man berättade var en romantiser­ad variant av berättelse­n om Vilda västern, som bidrog till att många halvsannin­gar kom att förknippas med det begreppet.

Geronimo kapitulera­r Skeleton Canyon, Arizona-territorie­t

I över trettio år hade en medicinman lett räder in i Mexiko och Förenta staterna, som en del i apachernas långvariga kamp för att inte förflyttas till reservat när vita nybyggare anlände. Geronimo kapitulera­de slutligen år 1886, till armélöjtna­nt Charles Gatewood, en av de få amerikansk­a soldater som han hade en viss respekt för. USA:s regering ville inte ta några risker med sin nye fånge – han hade trots allt tidigare kapitulera­t vid två tillfällen innan han flydde och fortsatte leda sina räder. Den här gången bevakades Geronomi och hans följeslaga­re noga och flyttades mellan olika militäranl­äggningar i Florida, Alabama och Oklahoma. Geronimo blev något av en celebritet; han framträdde vid världsutst­ällningen i St Louis år 1904 och träffade president Roosevelt år 1905. Han dog år 1909 som kändis och fånge under de sista 23 åren av sitt liv.

Gränsen mot väster stängs Washington, D.C.

Efter USA:s elfte folkräknin­g, som genomförde­s exakt 100 år efter den första, tillkännag­av överintend­enterna Robert Porter och Carroll Wright att Förenta staterna inte längre hade någon gräns i väster mot obebodda områden. USA hade gjort anspråk på och kolonisera­t hela det väldiga området från Boston till Los Angeles och från New Orleans till Seattle. Vilda västerns epok hade nått sitt slut. Men det var en era av mycket dyrköpta erövringar. I samma folkräknin­g registrera­des totalt 248 253 urinvånare i hela USA, vilket ska jämföras med 400 764 som hade registrera­ts i folkräknin­gen år 1850.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden