Hur vanns Vilda västern?

Från Jefferson till Geronimo: läs om krigen, människorna och händelserna som utvidgade Nordamerikas gränser på 1800-talet.

Tidslinje över krigen, människorna och guldrushen västerut.

Louisiana-köpet

Washington D.C.

Den 4 juli 1803, exakt 27 år efter att de amerikanska kolonierna förklarade sig självständiga från Storbritannien, skrev president Thomas Jefferson under ett avtal om att Amerika skulle köpa ett stort landområde från Frankrike. Genom att betala fransmännen 15 miljoner dollar fick Jefferson 2,14 miljoner kvadratkilometer mark, från Mexikanska bukten till gränsen mot Kanada. Det var nästan en fördubbling av Förenta staternas territorium och det största förvärvet av land i nationens historia. Från början ville Jefferson bara köpa New Orleans med omgivningar, men Napoleon var upptagen av kriget mot Storbritannien och brydde sig inte om kolonierna i Nya världen. När den franske kejsaren erbjöd ett jätteområde för mindre än 3 cent per tunnland nappade de amerikanska förhandlarna genast. Marken som de köpte kom sedermera att ingå i 15 av USA:s delstater och i två kanadensiska provinser, med bland annat städerna New Orleans, Denver, St Louis och Calgary.

Lewis och Clark St Louis, Missouri-territoriet

Två år, fyra månader och tio dagar efter att expeditionen hade gett sig av återkom 32 män (och en hund) till St Louis. De hade tagit sig från Mississippi till Stilla havet och tillbaka. Kapten Meriwether Lewis och hans vän underlöjtnant William Clark hade fått i uppdrag att kartlägga det nyförvärvade området Louisiana och leta reda på en trygg väg tvärs över kontinenten, för att USA skulle kunna göra anspråk på Stillahavskusten innan några europeiska stater gjorde det. Expeditionen tog sig främst fram med båtar och följde floderna Missouri och Columbia över prärien, Great Plains, fram till Klippiga bergen. De stötte på minst 24 olika amerikanska stammar, och utan deras hjälp skulle expeditionsmedlemmarna ha svultit ihjäl under vintern – det var bara Teton-siouxerna som visade en viss misstänksamhet mot dem. På vägen upptäckte Lewis och Clark över 200 nya arter i växt- och djurriket och de ritade 140 kartor över områdena som de passerade. En expeditionsmedlem dog under färden, troligtvis på grund av blindtarmsinflammation.

Skriet från Dolores Dolores Hidalgo, Mexiko

Den lilla staden Dolores Hidalgo nära Guanajuato skrevs in i Mexikos historia i september 1810 när den katolske prästen Miguel Hidalgo y Costilla ringde i kyrkklockorna tidigt på morgonen för att samla människorna. Han talade till folket och i ett upprop som kom att kallas Grito de Dolores (Skriet från Dolores) uppmanade han alla att gå man ur huse och ansluta sig till honom i en revolt mot den spanska kolonialmakten. Sexhundra man deltog i upproret och även om Hidalgo själv tillfångatogs och avrättades innan ett år hade gått, blev detta inledningen till det mexikanska självständighetskriget. Konflikten slutade 11 år senare med att Mexiko fick sin självständighet.

Rocky Mountain Fur Company St Louis, Missouri

En annons i tidningen Missouri Republican år 1822 sökte 100 man som var beredda att ”ta sig uppför floden Missouri till dess källa, för anställning under ett, två eller tre år”. Deras uppgift var att snara pälsdjur, en lönsam hantering eftersom bäverpäls var på modet vid denna tid. Dessa så kallade trappers blev ofta de första vita män som utforskade den svårframkomliga terrängen och arbetet var farligt. Bland de anställda vid Rocky Mountain Fur Company fanns Hugh Glass, som blev övergiven i vildmarken utan proviant under en expedition år 1823 och tvingades på egen hand ta sig tillbaka de drygt 320 kilometerna till Fort Kiowa.

Urbefolkningen trängs undan

President Andrew Jackson trodde benhårt att ödet ville att USA skulle utvidgas västerut. Men den obekväma sanningen var att amerikanska stammar redan bebodde mycket av den mark som han ville lägga beslag på. Hans lösning blev den så kallade Indian Removal Act, en lag som tillät presidenten att förhandla med stammarna för att de skulle flytta väster om Mississippi och överge sina förfäders marker i öster. Lagen var kontroversiell och godkändes med knapp majoritet i representanthuset, den ogillades särskilt av kristna missionärer. Men Jackson var obeveklig – han såg de amerikanska stammarnas undergång som någonting oundvikligt, och fick sorgligt nog rätt i detta.

Bonneville-expeditionen St Louis, Missouri

Benjamin Bonneville lämnade Missouri i maj 1832 med 110 man och order från John Jacob Astor att etablera ett nytt pälsföretag som kunde konkurrera med Hudson’s Bay Company. Expeditionen tog sig genom dagens Wyoming, Idaho, Nevada och Oregon och en eftertrupp upptäckte en väg längs Humboldt-floden och vidare genom Sierra Nevada till Kalifornien. Bonneville kan ha lagt grunden till en möjlig invasion av Kalifornien, som då var en del av Mexiko, och vägen han upptäckte blev senare huvudleden till guldfälten under guldrushen i Kalifornien. Men expeditionen misslyckades med uppdraget att skaffa fram bäverpälsar – Hudson’s Bay Company förbjöd sina handlare att göra affärer med Bonneville, och även många från urbefolkningen vägrade ha någonting att göra med expeditionsmedlemmarna.

Tårarnas stig Mississippi

Den första stam som tvingades flytta enligt den nya lagen Indian Removal Act var Choctaw-folket. De gick med på att överlämna 11 miljoner tunnland av sina förfäders mark i Missouri, i utbyte mot 15 miljoner tunnland i Oklahoma. Man kom överens om att Choctaw-folket skulle samlas i Memphis och Vicksburg i november 1831 inför förflyttningen. Förhållandena var usla och den amerikanska regeringen gjorde inte mycket för att lindra choctawernas lidande. Översvämningar gjorde det omöjligt att färdas med häst och vagn och floderna var fulla av isflak. Matransonerna begränsades till en näve kokt majs, en kålrot och två koppar varmt vatten per dag. Inkompetenta vägvisare gjorde att choctawerna gick vilse i träsken vid Lake Providence. Av de 17 000 choctawerna som lämnade Mississippi dog närmare 6 000 under färden på den väg som en stamhövning kallade ”tårarnas och dödens stig”. Ändå förflyttades stammarna chickasaw, creek, seminole och cherokee senare på rena dödsmarscher av samma fasansfulla slag.

Slaget vid Alamo San Antonio, mexikanska Texas

Revolutionen i Texas, som började i Gonzalez, drev snart ut de mexikanska trupperna ur provinsen, men Mexikos regering svarade med en våldsam motattack – allra mest brutal var den i Alamo. Den katolska missionsstationen och befästningen, som vaktades av cirka 200 revolutionärer, omringades av en mexikansk trupp på omkring 1 800 man. En 13 dagar lång belägring slutade den 6 mars när mexikanerna inledde ett massivt frontanfall. Två attacker slogs tillbaka, men den tredje bröt igenom murarna och nästan alla revolutionskämpar dödades, bland annat politikern Davy Crockett, som hade blivit soldat. Alamo var visserligen en förlust för Texasrevolutionärerna, men det blev en vändpunkt i kriget. Många Texasbor, som drevs av hämndbegär mot general Antonio Lopez de Santa Anna, strömmade till revolutionstrupperna och sex veckor senare besegrades mexikanerna i slaget vid San Jacinto. Den mexikanska regeringen drog sig tillbaka från provinsen och Texas utropade sig till en självständig republik.

Revolutionen i Texas Gonzalez, mexikanska Texas

När Mexiko vann sin självständighet från Spanien hade provinsen Texas en befolkning på bara 3 500 personer. Den utblottade mexikanska regimen hoppades att ett tillskott av nybyggare skulle kunna förhindra överfall från lokala stammar och släppte in invandrare från USA i Texas. Snart hade de så kallade tejanos (mexikansk-spanska Texasbor) blivit färre än anglos (de engelskspråkiga Texasborna). Relationerna mellan de båda grupperna var spända och i oktober 1835 gjorde anglos uppror mot den mexikanska armén. De vann en seger i en mindre skärmytsling vid Gonzalez, och så började Texas väg mot att bli en självständig stat.

Oregonleden Independence, Missouri

Pälsjägarna, trappers, hörde till de första som utforskade västern. Men invandring i större skala krävde en bättre väg än den som de brukade använda. År 1836 röjdes en väg från Independence i Missouri till Fort Hall i Idaho. En grupp missionärer under ledning av Henry Spalding och Marcus Whitman blev den första nybyggarkaravanen som gav sig av på vägen för att kolonisera områden i väster. Varje år röjdes lite mer av vägen, tills den nådde ända fram till Oregon City, bara ett kort stycke från Stillahavskusten. Förbättringar som gjordes varje år underlättade resandet; broar, färjor och grusbeläggning gjorde vägen kortare och säkrare. Omkring 400 000 människor färdades längs Oregonleden till kusten, och hästdragna täckta vagnar var det vanligaste transportmedlet ända tills järnvägen till kusten byggdes.

Slaget vid floden Neches Tyler, Texas

För att undvika förflyttning enligt lagen Indian Removal Act flyttade många ur cherokee-stammentill den nyblivna republiken Texas på 1830-talet. I början välkomnades de av president Sam Houston, men attityderna förändrades när Mirabeau Lamar fick makten genom val. Han krävde att cherokee-folket skulle flytta från Texas till det område som Förenta staterna hade valt ut åt dem. Efter bara tre dagars förhandlingar tågade Texas trupper mot cherokee-folket. 18 människor dödades när cherokeestammen drog sig tillbaka till en ravin. Dagen därpå dödades ytterligare 100 vid floden Neches källflöde. Inför hotet om utplåning flyttade cherokee-stammen motvilligt från Texas och begav sig till ett av Förenta staternas reservat för urbefolkningen.

Mormonkriget Missouri

New York-bon Joseph Smiths andliga uppenbarelser fick honom att grunda en ny kristen kyrka vars medlemmar kallades mormoner. Smith och hans anhängare flyttade västerut år 1831 och slog sig ner i trakten av Independence i Missouri för att bygga upp staden Zion. Men spänningar mellan mormonerna och den övriga befolkningen i Missouri ökade snabbt, särskilt när icke-mormoner började misstänka att nykomlingarna sålde sina röster till högstbjudande. På valdagen år 1838 i Gallatin County försökte en folkmassa hindra mormonerna från att rösta och bråk uppstod. Försöken att lugna ner situationen misslyckades och grupper av mormoner och icke-mormoner drabbade samman. Kulmen nåddes med massakern i Haun’s Mill när 17 mormoner dödades. Trots allt dödande fick Joseph Smith och mormonernas övriga ledare skulden för våldsamheterna. Nästan alla mormoner tvingades lämna delstaten och drog sig tillbaka österut, till Illinois.

Donner-gruppens tragiska öde Bergen i Nevada

När 87 nybyggare lämnade Missouri för att bege sig till Kalifornien i maj 1846 var de fulla av framtidshopp. Inom några månader hade deras drömmar förvandlats till mardrömmar. Bosättarna leddes av George Donner och James Reed, men de valde inte den bästa vägen. De förlorade tid genom att följa en alternativ väg som avvek från Oregonleden, och Reed dödade en av nybyggarna i ett gräl och uteslöts ur gruppen. Vagnar och boskap gick förlorade vid Humboldt-floden innan gruppen försökte ta sig över bergen i Sierra Nevada i november. Ett kraftigt snöfall gjorde att de fastnade i ett bergspass, och när maten började ta slut gav sig en grupp iväg till fots för att söka hjälp. Räddningen kom efter fyra månader, men då hade flera av de överlevande blivit kannibaler. Donner-gruppen var inte den enda nybyggarkaravan som drabbades av katastrof på vägen västerut, men den blev beryktad på grund av historien om att de desperata nybyggarna hade börjat äta upp varandra.

Texas annekteras Texas

Den självständiga republiken Texas blev kortlivad. De flesta Texasbor var för en anslutning till Förenta staterna, men förslaget väckte ingen större entusiasm i Washington D.C. Först när president John Tyler flyttade in i Vita huset förändrades situationen – Tyler lät sig inte påverkas av partipolitiken och trodde benhårt på en expansion västerut. Under hans fyra år vid makten förändrades stämningarna och när han efterträtts av James Polk antog kongressen ett beslut om att ta upp Texas som USA:s 28:e delstat.

Guadalupe Hidalgo-fördraget Guadalupe Hidalgo, Mexiko

Smärre strider längs den oklara gränsen mellan Mexiko och Förenta staterna ledde till en öppen konflikt år 1846, när mexikanska trupper attackerade amerikanska soldater i det omtvistade området. Men Mexiko besegrades i grunden när fullt krig utbröt – flera provinser ockuperades av Förenta staterna, och generalmajor Winfield Scotts trupper erövrade till och med Mexico City. Enligt fredsfördraget som följde accepterade Mexiko att Texas (som landet fortfarande gjorde anspråk på) blev en del av Förenta staterna, och det avstod från provinserna Alta California och Nuevo Mexico – de områden som senare blev Kalifornien respektive New Mexico. För första gången sedan expansionen västerut inleddes hade länderna USA och Mexiko därmed fått en tydlig gräns emellan sig.

Guldrushen i Kalifornien Sutter’s Mill, Kalifornien

En tidig vintermorgon lade James Marshall märke till några glänsande fläckar i en vattenränna som ledde fram till ett sågverk. Han hade hittat guld. Nyheten spred sig snabbt och under de följande sju åren strömmade 300 000 guldletare – kallade 49:ers efter det år då guld-rushen var som mest intensiv – till Kalifornien i hopp om att bygga upp en förmögenhet. Många reste landvägen och tog av från Oregonleden i Fort Hall i Idaho, andra reste med ångfartyg från östkusten. Kaliforniens befolkning ökade snabbt och området blev en delstat i USA när Mexiko avstod det. Men de flesta som ville tjäna pengar blev besvikna när de inte hittade guld. De som klarade sig bäst var köpmännen som levererade till guldletarna. Sämst klarade sig de amerikanska stammarna som drevs bort från områden som guldletarna gjorde anspråk på – 100 000 dödades av våld eller hungersnöd i det som kom att kallas det kaliforniska folkmordet.

Ponnyexpressen St Joseph, Missouri

Ponnyexpressen fanns inte särskilt länge, men under de 19 månader när den var igång förband den östkusten och västkusten på ett sätt som aldrig tidigare hade varit möjligt. Meddelanden och brev överfördes av ryttare som gav sig iväg från Missouri och red i sporrsträck från en anhalt till nästa. De bytte hästar vid varje uppehåll tills de nådde slutdestinationen, Sacramento i Kalifornien. Det tog ungefär tio dagar att skicka ett meddelande från öster till väster, men det var långsamt jämfört med den nya teknik som gjorde Ponnyexpressen omodern: telegrafi.

Massakern i Mountain Meadows Mountain Meadows, Utah

Nybyggarna som lämnade Arkansas för att bege sig till Kalifornien som en del av Baker-Fanchers karavan reste genom territoriet Utah mitt under Utah-kriget, en årslång konflikt mellan mormoner och icke-mormoner. Mormonerna blev misstänksamma mot nybyggarna och anföll deras vagnar; de klädde ut sig till urbefolkning för att inte bli igenkända. Nybyggarna gjorde kraftigt motstånd tills flera mormoner närmade sig med vita flaggor. När nybyggarna vågade sig ut ur sina vagnar anföll mormonerna och dödade alla som var över sju år gamla. Omkring 130 män och kvinnor dödades i det värsta anfallet av hysterisk förföljelsemani som någonsin drabbat Vilda västern.

Dakota-kriget Dakota-territoriet

År 1862 hade dakota-stammarna vid Minnesota-floden tröttnat på att nybyggare inkräktade på deras marker och på att USA:s regering dröjde med sina utbetalningar. När en dakota-krigare dödade fem vita nybyggare bestämde sig stamhövdingarna för att försöka driva bort alla vita nybyggare från reservatet. Under flera månader utkämpades strider mellan dakota-folket och USA:s armé, och urbefolkningens motstånd krossades. 77 soldater och närmare 800 nybyggare hade dödats. 38 tillfångatagna dakota-krigare dömdes till döden vid rättegångar som i vissa fall bara pågick i fem minuter. Resten av dakota-folket utvisades och tvingades västerut. USA visade tydligt att det inte visade några hänsyn mot urinvånare som satte sig upp mot myndigheterna.

Quantrills räd Lawrence, Kansas

Västern delades upp under inbördeskriget. De östra delarna – Texas och Louisiana – hörde till de stater som lösgjorde sig från Förenta staterna och bildade konfederationen. Oregon och Kalifornien i väster förblev lojala mot unionen. I väst utkämpades få regelrätta fältslag, huvudsakligen på grund av att de konfedererade hade för dåliga stridskrafter, men omfattande gerillaräder utfördes av kringströvande gäng av icke-reguljära soldater. Till dessa hörde William Quantrills konfedererade, som utförde en hämndattack mot staden Lawrence, ett fäste för slaverimotståndet. Omkring 450 gerillamän anföll staden; de plundrade den och dödade alla män de stötte på. De flesta av offren var civila och flera hade kapitulerat. Quantrill hade en lista över eftersökta män, bland andra senator James Lane som själv hade lett blixtanfall mot konfedererade mål. Lane lyckades dock fly över en majsåker.

Hickok-Tutt-duellen Springfield, Missouri

Vilda västern var laglöst land och många tog lagen i egna händer. Flera tvister om spelskulder, en stulen klocka och förälskelse i samma kvinna fick Davis Tutt och James ”Wild Bill” Hickok att ställas ansikte mot ansikte på torget i Springfield en varm sommarmorgon år 1865. De båda männen stod vända med ena sidan mot varandra och drog och avlossade sina vapen samtidigt – den första skottduellen i Vilda västern som man känner till. Tutt missade och Hickok sköt Tutt rakt i hjärtat. Hickok arresterades och åtalades för mord, men frigavs trots många protester när juryn ansåg att han handlat i självförsvar. Så föddes sagan om Wild Bill.

Trettonde tillägget Washington, D.C.

Så länge Förenta staterna hade funnits var det uppdelat mellan stater där slaveri var olagligt och stater där det var tillåtet. Spänningarna som därmed uppstod i landet ledde till ett inbördeskrig. När kriget slutade upphävdes slaveriet i hela landet genom det trettonde tillägget till konstitutionen. Områden i väster som tidigare hade haft slaveri – Texas, New Mexico och Utah – måste nu hantera att hundratals före detta slavar blev frigivna. Men jämlikhet mellan raserna var fortfarande långt borta. Före detta slavstater införde diskriminerande lagar mot frigivna svarta och vita ultrarasistiska organisationer som Ku Klux Klan använde våld och terror för att genomdriva sin förvridna ideologi.

Den transkontinentala järnvägen Promontory Summit, Utah-territoriet

Man slog ner en symbolisk guldspik i marken i Utah-territoriet för att officiellt inviga trafiken på den första transkontinentala järnvägen. Resan tvärs över Förenta staterna gick nu fortare och var bekvämare, och utvandringen västerut ökade när man kunde resa under tryggare former. Men järnvägen drogs tvärs igenom de stora vandringslederna över prärien och fick en katastrofal effekt på buffelpopulationen. I början anställde järnvägsbolagen buffeljägare för att bidra till järnvägsarbetarnas försörjning med mat. Senare utplånades hela buffelhjordar för att de inte skulle blockera rälsen – vissa bolag erbjöd till och med tågresenärerna att skjuta bufflar från de bekväma tågkupéerna.

Powells geografiska expedition Nevada

När John Wesley Powells lilla grupp av forskningsresande nådde sammanflödet av Colorado River och Virgin River i Nevada blev de de första vita män som tog sig igenom hela området som då kallades Big Canyon. Trots att expeditionen förlorade en av sina tre båtar och att fyra av de tio männen hoppade av den – däribland tre som vandrade iväg när det bara var två dagar kvar till målet, och som aldrig dök upp igen – blev den tre månader långa kartläggningen av floddalen framgångrsik. Powell återkom två år senare med ytterligare en expedition och gav då platsen dess nuvarande namn: Grand Canyon.

Colt .45 Hartford, Connecticut

Ingen man i vildmarken som hade självrespekt gick hemifrån utan sin revolver. Colt .45 blev det vapen som framför alla andra erövrade Vilda västern. ”Peacemaker” (fredsstiftaren) som den kallades blev snabbt populär när den introducerades år 1873, på grund av sin lätthanterliga utformning. I slutet av 1800-talet hade nära 200 000 exemplar sålts till kunder per postorder, för 17 dollar styck. ”Sexskjutaren” blev ett favoritvapen för revolvermän på båda sidorna om lagens råmärken, till exempel Wyatt Earp och Jesse James. Den användes i några av de mest berömda duellerna, masskjutningarna och morden i Vilda västern.

Nationalparken Yellowstone Montana-territoriet och Wyoming-territoriet

President Ulysses Grant skrev under ett grundardokument år 1872 som gjorde Yellowstone till USA:s och förmodligen världens första nationalpark. Ett antal vältaliga forskningsresande och vetenskapsmän, med Ferdinande Hayden i spetsen, hade övertygat Grant om att Yellowstone Rivers huvudfåra flöt igenom områden med så stora naturvärden att de måste skyddas av en nationell lag. Men skapandet av en ”offentlig park eller ett rekrationsområde för allmänhetens bästa” var inte populärt i alla läger – bland lokalbefolkningen var man rädd för att ekonomin skulle påverkas negativt av att marken inte fick säljas eller bebyggas. Även efter det att nationalparken hade invigts förblev området relativt outforskat, ända tills ett antal expeditioner under tjugo år bit för bit kunde avslöja Yellowstones sevärdheter för allmänheten. Utsikten att få se gejsern Old Faithful och stöta på livs levande grizzlybjörnar lockar numera 3.5 miljoner besökare per år till Yellowstone.

Taggtråd DeKalb, Illinois

1874 fick Joseph Glidden patent på en ståltråd med vassa piggar på jämna avstånd. Det var en uppfinning som mer än någon annan bidrog till att västern koloniserades. Man kunde nu för första gången hägna in mark och boskap till en låg kostnad. I stället för att låta boskapen ströva fritt över markerna kunde man styra hur hela hjordar rörde sig. Men uppfinningen av taggtråden gjorde samtidigt cowboy-yrket överflödigt. Den karakteristiska cowboyen försvann i allt snabbare takt från västern.

Slaget vid Little Bighorn Little Bighorn River, Montana-territoriet

Under en rituell soldans i Rosebud Creek fick lakota-hövdingen Sitting Bull en vision av ”soldater som överföll hans läger likt gräshoppor från himlen”. Senare samma månad blev hans vision verklighet. Amerikanska armén ville tvinga lakota-, cheyenne- och arapaho-stammarna att återvända till sina reservat och lämna Black Hills, där prospektörer hade hittat guld. George Armstrong Custer, veteran från inbördeskriget och befälhavare för 7:e kavalleriet, siktade stammarnas läger och beslöt sig för att anfalla omedelbart – ett stort misstag. Det hårdnackade försvaret drev tillbaka kavalleriet och Custer blev omringad. Han drog sig tillbaka till en kulle med omkring 210 man. Ingen av dem överlevde den påföljande anfallsvågen från lakota- och cheyennekrigarna. Men även om Little Bighorn är berömt som platsen för Custers nederlag innebar slaget också deras undergång. När förstärkningar från USA:s armé anlände spreds stammarna åt alla håll. Sitting Bull flydde till Kanada; många andra återvände till reservaten och man tvingades lämna över Black Hills till USA.

Eldstriden vid OK Corral Tombstone, Arizona-territoriet

Tombstone var typiskt för städerna i de västra gränstrakterna – den växte snabbt när man hade hittat silver i området och lagens företrädare kämpade för att bemästra banditer och kriminella som lockades dit. En fejd uppstod mellan stadens sheriff, Virgil Earp, och ett gäng boskaps- och hästtjuvar som kallades the Cowboys, där båda sidor kom med allvarliga hot mot varandra. Allt ställdes på sin spets när Earp, hans bröder Morgan och Wyatt samt den tillförordnade polismannen Doc Holliday försökte avväpna fem Cowboys i en trång gränd nära den bakre ingången till stallbyggnaden OK Corral. En eldstrid utbröt där 30 skott avlossades på 30 sekunder. Då dödades tre av Cowboys, och Virgil och Morgan Earp och Doc Holliday sårades. Eldstriden var i stort sett bortglömd ända tills den blev ämne för en framgångsrik Hollywood-film. Numera har den blivit den en symbol för den brutala och farliga rättsskipningen i Vilda västern.

Mordet på Jesse James St Joseph, Missouri

På 1880-talet levde den före detta konfedererade soldaten och dåvarande bankrånaren Jesse James i skräck. Han tvingades hålla sig gömd eftersom priset på hans huvud var 5 000 dollar, och han bodde i Missouri med sin fru Zerelda och de båda bröderna Charley and Robert Ford. Vad Jesse James inte visste var att bröderna Ford tänkte förråda honom. När James lade ifrån sig vapnen för att damma av en tavla såg Robert sin chans. Han drog sin pistol och sköt James i bakhuvudet. Bröderna Ford arresterades för mord men benådades av delstatens guvernör samma dag, och på så sätt förpassades ännu en beryktad antihjälte i Vilda västern till sagornas värld.

Buffalo Bills Vilda västern-show Omaha, Nebraska

När gränsen mot väst började upplösas tog en del av pionjärerna chansen att tjäna pengar genom att framställa Vilda västern på scenen. En av de första var William ”Buffalo Bill” Cody, en buffeljägare som hade blivit teaterman. Han grundade ett eget cirkusliknande kompani, Buffalo Bill’s Wild West, som turnerade i USA och Europa och kombinerade iscensättning av historiska händelser med uppvisningar av snabba skyttar och skickliga ryttare. Många kända personer anslöt sig till hans trupp, bland andra Sitting Bull, Calamity Jane och Annie Oakley. Den historia man berättade var en romantiserad variant av berättelsen om Vilda västern, som bidrog till att många halvsanningar kom att förknippas med det begreppet.

Geronimo kapitulerar Skeleton Canyon, Arizona-territoriet

I över trettio år hade en medicinman lett räder in i Mexiko och Förenta staterna, som en del i apachernas långvariga kamp för att inte förflyttas till reservat när vita nybyggare anlände. Geronimo kapitulerade slutligen år 1886, till armélöjtnant Charles Gatewood, en av de få amerikanska soldater som han hade en viss respekt för. USA:s regering ville inte ta några risker med sin nye fånge – han hade trots allt tidigare kapitulerat vid två tillfällen innan han flydde och fortsatte leda sina räder. Den här gången bevakades Geronomi och hans följeslagare noga och flyttades mellan olika militäranläggningar i Florida, Alabama och Oklahoma. Geronimo blev något av en celebritet; han framträdde vid världsutställningen i St Louis år 1904 och träffade president Roosevelt år 1905. Han dog år 1909 som kändis och fånge under de sista 23 åren av sitt liv.

Gränsen mot väster stängs Washington, D.C.

Efter USA:s elfte folkräkning, som genomfördes exakt 100 år efter den första, tillkännagav överintendenterna Robert Porter och Carroll Wright att Förenta staterna inte längre hade någon gräns i väster mot obebodda områden. USA hade gjort anspråk på och koloniserat hela det väldiga området från Boston till Los Angeles och från New Orleans till Seattle. Vilda västerns epok hade nått sitt slut. Men det var en era av mycket dyrköpta erövringar. I samma folkräkning registrerades totalt 248 253 urinvånare i hela USA, vilket ska jämföras med 400 764 som hade registrerats i folkräkningen år 1850.