Wild Bill Hickok
Med sin långa gestalt, sin genomträngande blick, sitt mästerliga skytte, sitt drickande och spelande blev ”Wild Bill” Hickok en legendarisk hjälte i Vilda västern.
Hur Wild Bill blev en legendarisk västernhjälte.
Av alla färgstarka personligheter i Vilda västern är Wild Bill Hickok definitivt en av de mest livfulla. På sin tid var han vagnmakare, soldat, spion, sheriff, federal sheriff, spelare och teaterman. Den nationella pressen och tidskrifterna tävlade om att redogöra för hans äventyr och gjorde honom till en riktig folkhjälte. Calamity Jane skröt om att de hade varit älskare och sedan gift sig, men det är omdiskuterat. Till och med hans död har satt avtryck i spelvärlden som finns kvar än i dag.
Många av hans äventyr har onekligen överdrivits – både av honom själv och andra – men även om man skalar bort en del fantasier är och förblir han fascinerande.
Han föddes som James Butler Hickok den 27 maj 1837, och var ända från unga år inställd på att hjälpa dem som hade det illa ställt. Hans föräldrar hade en gård, men de riskerade också livet genom att utgöra en station längs den underjordiska järnvägen och hjälpa till att smuggla slavar norrut. Det viktiga arbete som föräldrarna utförde gav pojken en stark känsla för vad som var rätt och fel och i hela sitt liv ryckte han ut för att hjälpa dem som hade drabbats av olyckor. Som barn upptäckte han också att han tyckte om skjutvapen. När han var ute med sin far blev de jagade av officerare som misstänkte att de smugglade slavar i sin höskrinda. En skottväxling inleddes och Hickok blev fascinerad i stället för rädd. Efter den händelsen tillbringade han mycket tid med att skjuta på vilda djur som fanns kring gården och blev snart en riktig mästerskytt.
Hickok blev så småningom kusk i unionisternas armé när inbördeskriget bröt ut år 1861. Samma år inträffade en händelse som skulle spela en stor roll i myten om Wild Bill – McCanles-massakern, som inträffade i juli.
När Bill besökte en vän vid skjutshållet Rock Creek Station hörde han talas om att ett gäng konfedererade som leddes av en viss David McCanles hade krävt betalning för byggnader som de hade sålt till dem. Så fort han hade fått
höra det kom gänget stormande emot dem. Skottväxling uppstod och Hickok sköt McCanles innan denne fick en chans att skjuta honom, varefter han fortsatte med att skjuta ytterligare fem gängmedlemmar, slå ut en annan och därefter besegra tre till i en närstrid. Så berättades det i alla fall i Harper’s New Monthly Magazine i februari 1867. Läsarna blev förtjusta.
De var redan vana vid berättelser om Wild Bill och hans äventyr, så de slukade varenda detalj. Det är mer sannolikt att Hickok bara dödade en man och hade upp till tre andra som hjälpte till att oskadliggöra resten, men sanningen får aldrig stå i vägen för en bra historia.
Hickok fick avsked från armén år 1862 av okänd orsak. Under det följande året är det lite oklart var han befann sig, men minst en källa antyder att han var spion för nordstaterna. Efter en period som detektiv och spejare kom Hickok till Springfield och där fick han en första försmak av berömmelse.
Den 21 juli 1865 var Hickok inblandad i en duell med Daveis Tutt, som han sköt ihjäl. Det är ovisst om duellen var ett resultat av ett gräl om ett kortspel eller en kvinna eller av att Tutt stal en klocka av Hickok och gick runt i staden och visade upp den, trots att Hickok varnade honom för att han tänkte döda honom om han hade den på sig. Vilket skälet än var så var duellen där den som drog sin pistol snabbast vann den första i sitt slag och väckte stor uppmärksamhet.
En version av duellen berättar att Hickok drog först, men väntade på att Tutt skulle skjuta. Det gjorde han ... och missade. Då lutade Hickok lugnt pistolpipan mot sin vänstra arm, siktade och sköt ihjäl Tutt. Trots att han vann duellen blev Hickok arresterad för mord, senare mildrades anklagelsen till dråp. Men han frikändes i rättegången till allmänhetens fasa. Dessutom publicerade Harper’s New Monthly Magazine en intervju med Hickok där de använde smeknamnet ”Wild Bill” och beskrev att han hade dödat ”hundratals” män. En legend var född, och det ledde till bilden av en man som man absolut inte ville råka i delo med.
När han var verksam som sheriff i Ellis County i Kansas dödade han två män. Den berusade Bill Mulvey snubblade fram genom staden och sköt på speglar och whiskyflaskor och skrek att han hade kommit dit för att döda Hickok. När Hickok kom till platsen höjde Mulvey sitt skjutklara gevär. Hickok viftade med handen som om han ville signalera till någon bakom Mulvey och ropade: ”Skjut honom inte i ryggen, han är full!” Mulvey vände sig förstås om för att se vem han hade bakom sig och då sköt Hickok honom i ena tinningen.
Den andre mannen, Samuel Strawhun, röjde runt på saloonen en tidig morgon. Efter att han hade fällt vissa kommentarer om Hickok sköt sheriffen honom i huvudet. Hickok försvarade sig med att han hade försökt ”återställa ordningen”. Ögonvittnenas berättelser stämde inte riktigt med Hickoks uppgifter, men man ansåg ändå att skjutningen var berättigad. Han återvaldes dock inte utan blev i stället federal sheriff i Abilene år 1871. Det var en av Vilda västerns tuffaste städer där spel och prostitution var vardagsmat. Det var när han tjänstgjorde som sheriff i Abilene som hans bana började gå utför.
Allt började med en obscen saloonskylt. Bull’s Head Tavern öppnades av spelaren Ben Thompson och affärsmannen Phil Coe. Som reklam för krogen hade de målat en tjur med erigerad penis på husgaveln. Stadens medborgare ogillade det och talade med sheriffen. Efter att utan framgång ha bett paret att ändra på bilden ändrade Hickok den helt sonika själv.
De båda ägarna blev rasande, och när Coe hade försökt få någon att döda Hickok började han skryta
”Strawhun fällde en kommentar om Hickok, som helt sonika sköt Strawhun i huvudet.”
om vilken god skytt han var och sade att han kunde ”döda en kråka i flykt”. Hickoks svar blev: ”Hade kråkan pistol? Sköt den tillbaka? Det kommer jag att göra.” Detta blev ett berömt citat från Vilda västern. Senare blev Coe skjuten av Hickok, som i kalabaliken råkade skjuta även sin egen vicesheriff. Han befriades från sin tjänst och inledde ett nytt, mörkare kapitel i hans liv.
År 1873 sammanstrålade Hickok med sin gamle vän Buffalo Bill, som erbjöd honom en plats i sin skådespelartrupp. Hickok gick med på det men avskydde det och gömde sig ofta i kulisserna. Han sköt till och med sönder en strålkastare i en show när den bländade honom. Han började spela och lyckades försörja sig på det, men var medveten om att hans gamla skjutskicklighet höll på att avta. År 1876 berättade en läkare den dåliga nyheten att han hade grön starr, och han visste att hans tid som mästerskytt var slut. Han var då 39 år gammal.
Hickok gick in i en dimma av supande och spelande och blev ofta arresterad för lösdriveri. Han gifte sig med cirkusägaren Agnes Thatcher, men han gick fortfarande ut och spelade och söp.
Det var när han spelade på saloonen Nuttal & Mann’s i Deadwood i Dakota-territoriet som Hickok mötte sitt öde. En viss Jack McCall slog sig ner vid Hickoks pokerbord, men han var full och började snart förlora mycket pengar. Hickok skämtade om att han borde sluta spela tills han kunde betala sina skulder och erbjöd honom lite pengar till frukost. McCall blev oerhört förödmjukad, men han tog emot Hickoks pengar ändå.
Nästa dag var Hickok tillbaka vid spelbordet. Men den här gången bröt han sin inrotade vana. Han brukade alltid sätta sig med ryggen mot väggen, för att kunna hålla ett öga på alla som kom in i rummet utan att någon smög sig på honom bakifrån. Nu var den enda lediga platsen en där han satt med ryggen mot ingången. Han bad en man att byta plats med honom två gånger, men denne vägrade gå med på det. Han var dock alltför spelsugen och slog sig ändå ner för att spela. McCall kom in i saloonen utan att Hickok visste om det. Han drog sin Colt 45 och närmade sig Hickok bakifrån medan han skrek: ”Fan ta dig! Smaka på den!” och sköt honom i bakhuvudet. Kulan gick rakt igenom Hickoks högra kind och träffade en annan spelare i handleden. Hickok dog omedelbart.
Det var ganska passande för en spelfantast som Hickok att kortkombinationen i hans hand har blivit en berömd pokerhand. Han spelade mörkpoker när han dödades och hade ett par äss och ett par åttor på hand när McCall sköt honom. Kombinationen har blivit känt som ”död mans hand” och det namnet lever kvar än i dag.