CHICKASAW
Chickasaw-stammen är nära släkt med choctawerna. Deras muntliga historia beskriver att de slog sig ner i Mississippi under förhistorisk tid, varefter de båda folken skildes åt i olika stammar under 1600-talet. De fick sin första kontakt med européer när den spanske upptäcktsresanden Hernando de Soto stötte på dem år 1540. Efter en rad konflikter anföll de hans följe och han gav sig hastigt av. De allierade sig först med britterna år 1670 (en period då de ofta hamnade i konflikt med choctawstammen) och senare med det nybildade USA under revolutionskriget. Därefter anslöt de sig oftast till USA och dess regering, till och med när deras rättigheter och markområden togs ifrån dem.
Men Pontotoc Creek-avtalet år 1832 fastställde att de måste förflyttas västerut. Ett tidigare försök år 1830 slog fel när chickasawerna vägrade godta de undermåliga marker som de erbjöds i Oklahoma. Två år senare, när de vita nybyggarna började tränga allt djupare in i deras värdefulla markområden i Mississippi och en epidemi av whiskymissbruk spred sig, upplevde de att deras kultur var på väg att utplånas och att de själva riskerade att dö ut. Vid det laget var de så desperata att de till sist avträdde sina marker i Mississippi till regeringen mot enbart ett löfte om att få nytt land. De blev också den enda av de fem civiliserade stammarna som övertalades att själva betala för sin förflyttning. De använde den ekonomiska ersättningen för markområdena i Mississippi till att köpa en del av choctawernas nya territorium i Oklahoma. Den amerikanska senaten godkände avtalet mellan chicasawerna och choctawerna i Doaksville-fördraget år 1837 – vilket var ett ovanligt tillvägagångssätt när det gällde interna angelägenheter bland de lokala stammarna.
Chickasawernas utvandring västerut började år 1837 och fortsatte under det följande året. Knappt 5 000 chickasawer klarade resan, vilket var en framgång jämfört med de svåra förlusterna när de andra fyra stammarna vandrade längs Tårarnas väg. Deras prövningar började i gengäld när de var framme vid målet. De flesta chickasawerna fick inte egna markområden i det tidigare choctaw-territoriet, utan internerades i tillfälliga läger i choctaw-städer och amerikanska militära depåer. Fattigdom, alkoholmissbruk, interna politiska strider och anfall från andra stammar var vanliga, och det dröjde 15 år innan de slutligen bosatte sig i ett område som var reserverat för dem.
Chickasawerna bröt formellt sin samhörighet med choctawerna och skapade en ny chickasawnation år 1856. Under inbördeskriget anslöt de sig till konfederationen. År 1907, när de fem stammarnas krav på en egen stat hade avvisats, var chickasaw-stammen en fattig minoritet i sitt eget land. Under 1900-talet förändrades deras ställning, och de erkändes officiellt som ett eget folk år 1983.