VAPENUPPVISNING

I skottdueller och vapenuppvisningar, bland soldater och civila, var det dessa vapen som vann Vilda västern. Billy the Kid var noga med att använda de rätta verktygen.

honom för skjutningen. Därefter fick han reda på att en annan grupp – som leddes av en företrädare för de boskapsägare som Billy the Kid hade stulit från – också var hack i häl på den laglöse. Ännu en gång hade Garretts nerver av stål, stadiga hand och en god portion tur skickat honom åt rätt håll.

Garrett träffade boskapsägarnas representant i Las Vegas, den forna spanska kolonialstaden i New Mexiko (inte att förväxla med spelstaden Las Vegas av i dag). Den 14 december bröt de upp för att hinna ikapp Stewarts grupp och rapporterade till den. En del fruktade ett möte med Billy the Kid och hans gäng, och Stewart förebrådde inte dem som hade betänkligheter: ”Gör som ni vill, pojkar, men vi har ingen tid att förlora”, sade han. ”De som följer med mig gör sig i ordning genast. Jag är inte den som tvekar.” Stewart, Mason och Garrett fick med sig sex man för uppdraget.

Garrett hade skickat en pålitlig spion i förväg, en viss Jose Roibal som red i sporrsträck till Fort Sumner för att luska reda på Billy the Kid. Han skötte uppgiften diskret och återvände till Garrett med nyheten att den laglöse som han sökte med all säkerhet var i Fort Sumner, att han höll utkik efter Garrett och Mason och tänkte lägga sig i bakhåll för dem. Billy the Kid hade ingen aning om att det fanns fler i Garretts sällskap.

Uppbådet gav sig nu iväg till en gammal sjukhusbyggnad i stadens östra del och väntade på att de laglösa skulle komma tillbaka. Billy the Kid kom tidigare än de hade väntat sig. Ett tunt snötäcke låg på marken, så det var forfarande ljust ute trots att det var kväll. Garrett och de andra intog sina ställningar kring huset. De laglösa männen Foliard och Pickett red fram till huset och möttes av eldgivning från uppbådet. Ingen vet vem som sköt Foliard. Garrett missade Pickett, som vände om och red mot fristaden på ranchen tillsammans med Billy the Kid, Bowdre, Wilson och Rudabaugh – diligensrånare och en riktigt obehaglig figur som till och med Billy the Kid fruktade.

Sheriffens uppbåd grupperade om sig och förberedde sig för jakten. Nu var det fem man de skulle spåra. Garrett hade hört av en boende i trakten att de laglösa tryckte i en

övergiven byggnad utanför Stinking Springs, i ett ingenmansland där sumpgaser bubblade upp i en vattenpöl i en sänka. Den korta ritten skedde några timmar före gryningen och de fann att uppgifterna stämde: hästar stod bundna utanför byggnaden. Billy the Kid var inträngd i ett hörn och ingen hade märkt att Garrett närmade sig, så överraskningsmomentet var på uppbådets sida. Männen delade upp sig och spred sig i området för att vänta i mörkret.

I gryningen kom en i gänget ut genom den enda dörren i byggnaden. Han var lika lång som Billy the Kid och bar samma karakteristiska Stetsonhatt. Garrett visste att Billy the Kid inte skulle ge sig lätt, så han gav tecken åt sina män som pepprade kroppen med kulor. Charley Bowdre stapplade dödligt sårad in i huset igen, men Billy the Kid knuffade ut honom med orden: ”De har mördat dig, Charley, men du kan fortfarande hämnas. Döda några av skitstövlarna innan du dör.” Men även om Bowdre hade lite blod kvar i ådrorna kunde han inte längre slåss, och han vacklade emot uppbådet och föll ihop innan han ens hann fingra på sin pistol.

Nu var turen på Garretts sida, men Billy the Kids män var nu bara fyra och den enda vägen ut ur huset var blockerad. För att säkerställa utgången sköt Garrett en av de tre hästarna och sköt sönder de andras rep så att de sprang iväg. Sheriffen tyckte att det var dags att prata och ropade: ”Hur är läget där inne, Kid?”.

”Rätt bra”, blev svaret. ”Fast vi har ingen ved för att laga frukost med.”

”Kom ut och hämta den, då. Var lite sällskaplig.”

”Det går inte, Pat. Jag har för mycket att stå i. Har inte tid att springa omkring.”

Garrett fick en idé. Hans män var också hungriga efter att ha ridit och stått ute och väntat i kylan, så han skickade efter proviant från Wilcox ranch. Några timmar senare hade man gjort upp eld. Den ljuva doften av stekt kött väckte livsandarna hos de laglösa. Rudabaugh viftade med en lortig näsduk för att visa att de gav sig. Fyra hungriga män klev ut ur huset för att få sig ett skrovmål som kostade dem deras frihet.

Nu hade Garrett satt fast Billy the Kid, men denne var hal som en ål. De klarade sig undan en lynchmobb i Las Vegas innan Billy the Kid ställdes inför rätta i Mesilla för mordet på Andrew ”Buckshot”’ Roberts. Han frikändes i mars 1881, men befanns skyldig till mordet på sheriff William

Brady och dömdes till hängning den 13 maj. I Lincoln county fanns inget fängelse, så han satt i en lagerlokal och bevakades av vicesherifferna Bell och Olinger. Billy the Kid lyckades dock stjäla ett vapen, döda vakterna och fly från sitt fängelse.

Garrett insåg till sin förtret att han inte hade ordnat ett tillräckligt bra fängelse åt Billy. Han återvände till Fort Sumner, dit man trodde att Billy the Kid hade flytt, men han fick inte upp något spår. Garrett tvingades ge sig ut på meningslösa expditioner långt in på New Mexikos stekheta sommar innan han äntligen stötte på rymlingen.

I början av juli uppehöll sig Garrett tillsammans med de båda vicesherifferna John W Poe och Thomas K McKinney, som ersatte Stewart, några mil norr om Fort Sumner. Han anpassade sitt sökande efter den information som han fick och efter sin magkänsla. Det ledde honom och hans män hem till Peter Maxwell, där man kunde höra en slank man i en bredbrättad hatt samtala med några mexikaner på spanska. Nu hade de funnit rätt man – men ingen av de tre kände igen honom på långt håll. Det visade sig att Billy the Kid inte kände igen dem heller. Han slank ner från muren där han hade suttit och släntrade iväg till Maxwells hus.

Efter skärmytslingen vid Stinking Springs, som slutade oavgjort, och Billy the Kids dramatiska flykt från fängelset verkar hans död som en antiklimax: kort efter midnatt den 15 juli gick Billy the Kid in i Peter Maxwells hus för att ta lite kött till kvällsmat. Garrett befann sig i Petes mörka sovrum och frågade ut honom om var Billy the Kid höll hus. Då klev den man som han jagade plötsligt in genom sovrumsdörren. Pete viskade hans namn till Garret och Garrett tog inga risker, utan avlossade två skott. Kulorna träffade Billy the Kid i bröstkorgen och han sjönk ner på golvet och dog.

I Garretts memoarer, som han skrev kort efter det att en utredning hade befriat honom från hans tjänst och förklarat att mordet var berättigat, skriver Garrett bara några rader om vad som hände inne i det mörka sovrummet. Det var ingen klassisk utmaning eller revolverduell, de båda männen var inte ens medvetna om varandras närvaro före den dödliga utgången, och med tanke på att Billy the Kids sista ord var på spanska tycks han inte ha haft en aning om vem hans baneman var. Ryktet om Billy the Kids alla brott spred sig under de händelselösa perioderna medan Garrett jagade honom, och folk började prata mer och mer om den rebelliske unge revolvermannen och den långbente lagens väktare som skulle bli hans undergång. Kanske är det inte så förvånande att så många författare och Hollywood-filmskapare har blåst upp hans nesliga död ända sedan den inträffade.