”HEJ, DET ÄR THOMAS. TÄNK OM PAPPA HADE FÅTT UPPLEVA DETTA.”
”JAG TÄNKER VISA VAD JAGKAN. DE SKA FAN FÅ SE.”
Det var inte bara Bosse Hansson, som ska kommentera kvartsfinalen i TV2, som var bekymrad över det svenska målvaktsbeståndet inför VM.
Sveriges assisterande förbundskapten delade hans oro. Det framkom några veckor före avresan till USA, då Tord Grip föreläste inför en grupp tränare i Skellefteå.
Tommy Svenssons assistent frågade om det fanns någon journalist i lokalen och när ingen gav sig tillkänna utgick han från att det han sa inte skulle leda till några rubriker.
Det gjorde det, förstås. Grips kontroversiella uttalanden nådde Bo Fuhrman, sportchef på tidningen Norra Västerbotten. I en krönika efter premiären mot Kamerun återgav han vad som sagts, att Grip ser Ravelli som ett slags nödlösning och att Lars Eriksson mest är med i landslaget som lekledare.
I Detroit får Tord Grip chansen att kommentera tidningsuppgifterna.
– Jo, jag träffade några ledare i Skellefteå, säger han.
Sa du så?
– Nä... Nej, nej.
Grip är fåordig, men utvecklar till slut sitt svar.
– Jag kan väl säga som så att konkurrensen för landslagets målvakter inte är stor. Det är väl ungefär det jag menar. Vi har för få målvakter av riktigt hög standard i Sverige.
Thomas Ravelli blir inte förvånad längre och väljer att inte kommentera Grips oplanerade utspel.
Det är ingenting jämfört med den orkanstyrka kritikerstormen nådde i maj, då Blåvittmålvakten släppte in fyra mål i två raka hemmamatcher, mot Malmö FF respektive Halmstads BK.
Det anmärkningsvärda är att vindarna inte mojnade när han bytte från klubblagstill landslagsmundering. När Sverige mötte Norge på Råsunda två veckor före Vmpremiären ropade delar av publiken efter Magnus Hedman, 21.
– Kritiken blev som en snöboll som bara växte. Alla var på mig inför VM. Jag var den sämste målvakten som fanns. Om jag inte tyckt att det var så skoj med fotboll hade jag nog lagt av, säger Thomas Ravelli.
Han fyller 35 år i augusti och vet att ett generationsskifte närmar sig, men han tänker inte ge upp rollen som förstemålvakt utan kamp. Fotbollen och de adrenalinkickar den ger är hans drog.
– Jag kan fortfarande utvecklas och så länge jag känner det finns det ingen anledning att sluta, säger han.
Thomas Ravelli debuterade i landslaget i februari 1981, då Lars ”Laban” Arnesson sökte en ny förstemålvakt efter 32årige Ronnie Hellström, som tackade för sig efter tre Vmturneringar och 77 landskamper. Den dåvarande förbundskaptenen hade sett Ravelli utvecklas under sina år som klubblagstränare i Öster och gillade bevisligen vad han såg.
Ravellis första landskamp slutade med en 1–2förlust mot Finland i ”Lahden suurhalli”, den då nybyggda inomhushallen i Lahtis, men Ravelli fick ett minne för livet och fler skulle det bli.
Landslagsdebuten var inledningen på en fantastisk säsong för den temperamentsfulle målvakten, som ledde Östers IF till andra raka Smguldet och belönades med Guldbollen. När han tog emot det finaste individuella priset en svensk fotbollsspelare kan få var landslags och klubbkamraten Jesper Blomqvist sju år. Ravelli har mycket att minnas, men vet att han inte kan leva på gamla meriter.
– Gör jag inte ett bra VM är det nog mina sista matcher i landslaget.
Thomas Ravelli har alltid varit en gaphals mellan stolparna och då och då sagt mindre genomtänkta saker till motståndarna, men det betyder inte att han saknar känslor.
– Många tror att jag är tuffare än jag är. Utåt sett har jag bra självförtroende, men inom mig är jag osäker, säger han.
Han läser allt som skrivs om honom, men pratar bara om sitt revanschbegär med Andreas Ravelli och andra som står honom riktigt nära. Vid ett tillfälle skäller han ut sin tvillingbror, som menar att han inte ska ta åt sig av kritiken.
– Jag ska visa vad jag kan. De ska fan få se. De ska snart få se.
I dagdrömmarna är det ingen som kritiserar Thomas Ravelli. Han ser sig själv i avgörande situationer under VM och hur han återvänder till Sverige som en hjälte. Han ska visa att han var en av de där drakarna som lyfter i motvind.
Dessutom känner han stödet från Tommy Svensson, som han lärde känna under åren i Östers IF. När Thomas 1979 debuterade i allsvenskan hade Tommy avslutat sin aktiva karriär och blivit sportchef i klubben. De har alltid trivts i varandras sällskap och delat många skratt genom åren.
Tommy har en lugn framtoning men är humoristisk och älskar practical jokes. 1981, då tvillingarna Ravelli och lagkamraten Greger Hallén skulle åka med landslaget till Riyadh, klargjorde Tommy Svensson att de måste ta en spruta före avresan. Han påstod att han, klockan åtta en måndagsmorgon, bokat tid men spelarnas namn blev aldrig uppropade när de satt i väntrummet på infektionskliniken i Växjö.
Sverige har inte besegrat Rumänien sedan 1956, då det blev 2–0 i Bukarest efter mål av Henry Thillberg och Åke ”Bajdoff ” Johansson. Mycket talar för att en seger ska dröja ett tag till.
Medan Sverige slog Saudiarabien i sin åttondelsfinal besegrade Rumänien 1990 års Vm-finalist Argentina med 3–2 i det som många ska minnas som turneringens bästa match.
– Det är ett mycket bra kontringslag, men jag har kartlagt dem väl, säger Tommy Svensson inför kvartsfinalen på Stanford Stadium i Palo Alto utanför San Francisco.
Spionerna Benny Lennartsson och Lars Lagerbäck såg Rumäniens åttondelsfinal på plats på Rose Bowl och Tommy har hjälp av att Sverige spelade 1–1 mot trollkarlen Gheorghe Hagi och hans assistenter i Vmgenrepet i Mission Viejo.
– Då fick vi se hur deras spelare agerade. Dessutom tror jag att de fick respekt för oss. Vi gjorde en mycket bra andra halvlek och borde ha vunnit, säger Svensson.
Den svenske förbundskaptenen har byggt ett landslag där merparten av spelarna är formade i två klubbar med vinnarkultur: IFK Göteborg och Malmö FF. I Rumänien har flera truppmedlemmar ett förflutet i, eller tillhör Steaua Bukarest, som under 1980-talet hade ett av Europas och världens bästa lag.
Klubben vann Europacupen 1986, då målvakten Helmuth Duckadam inledde straffsparksavgörandet mot Barcelona med fyra raka räddningar. 1989 tog sig Steaua Bukarest till final igen, och då ingick Vm-spelarna Dan Petrescu, Gheorghe Hagi och Miodrag Belodedic i det lag som föll med 0–4 mot Milan på Camp Nou. Anghel Iordanescu tränade klubben och nu är han mycket riktigt förbundskapten.
– Så här bra har nog aldrig ett rumänskt landslag varit, säger Bosse Hansson och varnar för bland andra Hagi, Ilie Dumitrescu och Petrescu, som är så offensiv att han kallas högerbacksmittfältare.
Precis som bisittaren Sven-göran Eriksson berömmer han rumänernas teknik, men Sveriges spel bygger inte enbart på organisation, aggressivitet och moral.
Efter tre minuters spel hamnar bollen hos Tomas Brolin, som grundlurar två motståndare, spelar bollen till Roland Nilsson och gör sig spelbar på högerkanten. Han får tillbaka bollen och slår ett perfekt inlägg till Klas Ingesson. ”Nordens Maradona” nickar den vidare till Kennet Andersson, som tar emot bollen på bröstet och avslutar med en cykelspark.
– Det var ett bra svenskt anfall. Jättefint, säger ”Svennis”, som ska få mer att imponeras av.
I anfallet efter rycker Ingesson ifrån tre motståndare och skickar, från högerkanten, in bollen till Martin
Dahlin, som kommer flygande som en kamikazepilot mot närmaste stolpen. Målvakten Florin Prunea hinner knappt reagera, men får hjälp av sin bästa vän.
– Det är otur. Oj, oj, oj, utbrister ”Svennis”. – Klangren stolpträff, konstaterar Bosse Hansson.
Sverige fortsätter att skapa chanser men Rumänien kontrar framgångsrikt, inte minst genom Hagi. Det finns bara ett sätt att få stopp på ”Karpaternas Maradona” och hans fruktade vänsterfot, och det är att gå stenhårt in i närkamperna.
Klas Ingesson praktiserar det efter fem minuter, vilket slutar med frispark. När han minuten senare fäller Hagi ►
”DET ÄR BARA ATT ÖSA PÅ SÅ MYCKET DET NÅGONSIN GÅR”
bakifrån halar domaren Philip Don fram det gula kortet ur bröstfickan.
– Han har tagit på sig två frisparkar på två minuter och det var lite för mycket, tyckte domaren, förklarar ”Svennis”.
Sekunderna senare ligger Rumäniens lagkapten ner igen.
– Mild och en ramlande Hagi, säger Bosse Hansson.
Gheorghe Hagi har gjort tre mål och utsetts till matchens lirare två gånger under turneringen, men mot Sverige ska han inte få några ytor att verka på. Håkan Mild, som ersätter knäskadade Jonas Thern, slår ut med armarna för att markera att han inte var ojuste mot superstjärnan, som lockades från Real Madrid till Brescia av rumänske coachen Mircea Lucescu och nu är högaktuell för Barcelona.
– Liksom många sådana här stora stjärnor, Baggio och andra, så faller han ju väldigt lätt, Hagi, säger Bosse Hansson.
– Oh, ja. Han är ju rutinerad i sådana sammanhang. Men han är alltså livsfarlig när han blir rättvänd. Det är riktigt svårt att komma åt honom i en-mot-en-situationer. Han glider förbi, säger Svennis.
Stefan Schwarz drar också på sig en varning när han i slutet av första halvlek borrar in dobbarna i Hagi.
– Han satsar onödigt hårt i den närkampen, säger ”Svennis”.
– Han skulle ju akta sig för det. Så långt ut på planen är det inte nödvändigt. Det är det de ska varna för. Det är tydligt sagt. Han får inte falla bort han också, fortsätter Bosse Hansson.
”Det är dags för Stefan att sätta en nu, va?” ”Svennis” börjar misströsta när Schwarz lägger bollen till rätta där Daniel Prodan kapade Dahlin ett par meter utanför straffområdet. Han är långt ifrån ensam om det. Efter 79 minuters spel är ställningen alltjämt 0–0. Sverige skapade bara en målchans värd namnet i första halvlek, men i den andra har det hettat till framför Florin Prunea:
Tomas Brolin får en kanonträff från yttre straffområdeslinjen, men den rumänske målvakten lyckas tippa bollen över ribban. Fem minuter senare slår Kennet Andersson en långboll mot Klas Ingesson, som kommer helt fri och nickar bollen över Prunea. Mittfältaren sträcker högerarmen i luften för att fira ledningsmålet, men sänker den i samma sekund som domaren Philip Don underkänner det. Sven-göran Eriksson håller tummarna när Schwarz gör sig redo att slå frisparken. Mild har intagit position som alternativ skytt och Brolin har parkerat i den rumänska muren. ”Svennis” är övertygad om att Schwarz, som har en fruktad vänsterfot, ska gå för mål. Det gjorde han på ett liknande läge i första halvlek sedan Dumitrescu tagit till ojusta medel för att få stopp på Ingesson.
– Det är lite långt avstånd kanske, men får han bra träff så... Han tror inte sina ögon när ”Svarre” hoppar över bollen och Mild slår den till höger om de uppställda rumänerna samtidigt som Brolin inleder en löpning bakom muren. Passningen är perfekt, avslutningen likaså. När Florin Prunea väl får upp händerna har bollen redan fångats upp av nätmaskorna.
– MÅÅÅÅÅÅÅÅL FÖR SVERIGE. 1–0, skriker Bosse Hansson.
– Bra variant. Ha, ha, ha, ha. Alla trodde att Stefan skulle skjuta, säger Svennis.
Expertkommentatorn skrattar högt och Tommy Svensson gör samma sak inombords.
– Vad häftigt att det slog så väl ut, tänker han.
När han var i Italien för att se Brolin spela fick han se Parma göra en liknande frisparksvariant.
– Det var så finurligt och gick så snabbt att jag knappt hann se vad de gjorde, minns Tommy Svensson.
Förbundskaptenen pumpade Brolin på information och lät de involverade landslagsspelarna öva på frisparken om läget skulle uppstå. Eftersom information har en förmåga att sippra ut även från stängda träningar testade de aldrig frisparken med uppställd mur. Thern skulle egentligen ha slagit den precisa passningen till Brolin. När han blev skadad tog Mild över uppgiften.
Sverige är tillfälligt klart för semifinal i världens största idrottsevenemang, men rumänerna skapar också chanser. Strax efter ledningsmålet är Hagi på väg att knorra in en frispark. Ioan Lupescu har skickat i väg två riktiga häxpipor och Dan Petrescu har fått chansen från nära håll.
Som tur är svarar Ravelli för en rad avancerade ingripanden i kvartsfinalen.
– Han är vaken, Thomas, säger ”Svennis”. – Ja, han har blivit vaknare och vaknare i Vm-turneringen, säger Bosse Hansson.
Han var kritisk mot Ravelli under öppningsmatchen, men den svenske målvakten har blivit bättre och bättre för varje match. Ravelli, som gör sin 115:e landskamp och därmed tangerar Björn Nordqvists rekord, har återvunnit respekten och självförtroendet.
Det hjälper tyvärr inte när Pontus Kåmark, som har ersatt Jocke Björklund, välter omkull Florin Raducioiu 15 meter utanför straffområdet och Hagi slår den följande frisparken.
Bara två minuter återstår av matchen, och då händer det som inte får hända. Bollen träffar Håkan Mild i muren, ändrar riktning och landar hos Raducioiu, som från nära håll trycker upp den i krysset.
– Rumänien är inte förtjänt av att göra det här målet, tycker jag. Sverige har skapat mycket mer och spelar en mer positiv fotboll. Det var jättesynd. Det är otur att den bollen når Raducioiu, säger ”Svennis”.
– I stället för 2-0 blir det alltså 1–1 och nu står vi nog dessvärre inför en förlängning med dess vedermödor. Inte bara för spelarna på planen utan för alla inblandade, alla vi som tittar, fortsätter Hansson.
Slutsignalen ljuder snart och spelarna samlas för en fem minuter lång paus.
– Det blir nu alltså 2 x 15 minuters spel och möjligen straffar, men Gud bevare oss för det, säger Bosse Hansson.
Martin Dahlin skadade vaden i åttondelsfinalen mot Saudiarabien och till slut säger kroppen ifrån. Ändå känner han störst smärta inombords.
Sverige var två minuter från att få möta Brasilien i semifinalen, men när han under förlängningen haltar av planen för att byta med Henrik Larsson är det fördel Rumänien.
Florin Raducioiu är på väg att bli den hjälte han själv drömde om att bli. Milanproffset som fixade kvitteringen gjorde även 2–1 på något som inte ens var en målchans.
Dumitrescu petade en frispark till Hagi, löpte i djupet, fick tillbaka bollen men tappade kontrollen när Schwarz jagade ikapp honom. Patrik Andersson kastade sig för att rensa undan, men fick se bollen landa hos Raducioiu, som placerade den vid Ravellis vänstra stolpe.
– Tyvärr, tyvärr, tyvärr så måste man få bort bollen i det läget. Han får en gratischans, Raducioiu, sa ”Svennis”.
Minuten senare drabbades Sverige av sin första utvisning någonsin i ett Vm-slutspel. Inte helt oväntat var det den redan varnade Stefan Schwarz som tvingades syna det röda kortet efter att ha fällt Dumitrescu. Schwarz protesterade inte utan joggade av planen och ställde sig i en klunga med fotografer.
– Det finns inget att förlora nu. Det är bara att ösa på så mycket det någonsin går, säger ”Svennis” när Dahlin och ”Henke” tar varandra i hand vid sidlinjen framför den svenska bänken.
Det verkar som om Roland Nilsson hör det där. När bollen åtta minuter senare hamnar hos högerbacken slår han en långboll mot straffområdet. Det är ju där han ska finnas, höjdhoppstalangen som utan att ha tränat på fem år tog 188 centimeter och vann Dm-guld i vanliga gymnastikskor.
Kennet Andersson är fortfarande spänstig och visar det för en hel värld. Trots att Rumäniens målvakt hoppar med utsträckta armar når Kennet bollen med pannan. Svensken är inställd på att få en rejäl smäll men Prunea agerar utan aggressivitet i ett ögonblick han måste visa mod och tuffhet.
– Fy fan, vad skönt, tänker Kennet när han ser bollen gå in i det övergivna målet.
Det är inte första gången den långe anfallaren gör ett sådant mål. I slutminuten i Em-semifinalen mot Tyskland 1992, då han var högermittfältare, nådde han högre än Bodo Illgner på en lyrboll från Klas Ingesson. Tidigare i år, i en ligamatch med Lille, slog han till på nytt.
– Där ser man vad moral betyder för ett lag. Trots att det såg väldigt motigt ut så fortsätter Sverige, och försöker och försöker, säger ”Svennis”.
Fem minuter återstår av förlängningen och Kennet Andersson har inga tankar på ett straffavgörande. Han gör sin numera världskända målgest med oförändrad hunger.
– Ett mål till. Nu ska vi göra ett mål till. Vi ska vinna det här, tänker han.
Bosse Hansson är inte lika övertygad om att Sverige ska avgöra kvartsfinalen under förlängningen.
– Ska vi få ett avgörande på straffar? frågar han sig.
Det ska vi, även om Henrik Larsson har chansen att avgöra matchen på en målvaktsretur i slutminuterna. Tommy Svensson ser honom missa och reagerar som han aldrig gjort tidigare, med att slå en kullerbytta.
Spelet pågår fortfarande när Bo Hansson berättar att han plockar fram papper och penna för att göra ett straffsparksprotokoll.
– Det ska man göra på ett alldeles särskilt sätt för att ha allt glasklart för sig, säger han.
Jonas Thern sitter på läktaren och Stefan Schwarz står fortfarande bland fotograferna, men det finns fler ledare i landslaget. Det blir uppenbart inför straffläggningen.
Tystnad betyder ökad nervositet, så Tomas Brolin, Roland Nilsson, Klas Ingesson och Patrik Andersson pratar och krattar bort asplöv med skratt och avslappnad attityd. ►
”MER DRAMATISKT ÄR DET SVÅRT ATT FÅ TILL”
Ravelli vill vara för sig själv, men ber Brolin om tips innan han lägger sig i gräset för att fokusera. Då kommer Tommy Svensson fram till den svenske målvakten.
– Det är nu du blir kung, säger förbundskaptenen.
Det hör inte tv-tittarna, som i stället får lyssna till ”Svennis”.
– Målvakten är ju väldigt viktig i sådana här sammanhang, säger han, och det är en kommentar som ingen kan ifrågasätta.
Tommy Svensson ville att Brolin eller Kennet Andersson skulle inleda straffskyttet, men planerna förändrades på grund av Jonas Therns knäskada. Ersättaren Håkan Mild går med på att slå en straff, förutsatt att han får lägga den första.
När han väl har gjort det vill den 23-årige mittfältaren sjunka genom gräset. Han ser bollen gå över ribban, tar sig för huvudet och inleder den evighetslånga promenaden mot mittcirkeln.
– Det är ingen fara. Vi vinner ändå, säger Roland Nilsson och klappar om honom.
Mild vill gärna tro honom, men tvingas se Raducioiu sätta en stenhård bredsida vid vänster stolprot varpå Hagi och Ioan Lupescu grundlurar Ravelli.
Kennet Andersson, Tomas Brolin och Klas Ingesson gör också mål, men det är fortfarande fördel Rumänien när Dan Petrescu inleder sin korta ansats mot straffpunkten.
Det är inte bara spelare och tv-tittarna som är nervösa. – Och så vill vi se när Wernerson räddar en straff, nu då, säger ”Svennis”.
Ravelli tar ett steg åt höger i ett försök att lura straffskytten, kastar sig sedan åt vänster och räddar bollen med den högernäve han ska knyta gång på gång.
– JAAAAAAAAAAAAA, vrålar Bosse Hansson.
Det står 3–3 inför den femte och sista ordinarie straffomgången, då Roland Nilsson går fram mot straffpunkten. Den tillförordnade lagkaptenen utmanas inte bara av Florin Prunea utan också av sina egna minnesbilder. Högerbacken kan inte, hur gärna han än vill, glömma Europacupsemifinalen 1986.
IFK Göteborg hade besegrat Barcelona med 3–0 på Ullevi, men spanjorerna vann returen på Camp Nou med samma siffror sedan Pichi Alonso svarat för ett hattrick. Efter en mållös förlängning fick kampen om finalbiljetten avgöras från straffpunkten och vid ställningen 4–4 brände Lobo Carrasco sin chans.
Roland Nilsson kunde skicka Blåvitt till Europacupfinalen, men misslyckades med det. Han tog ett stopp i ansatsen, la en bredsida mot högerstolpen och fick se Barçamålvakten Javier Urruticoechea rädda. När norrmannen Per Edmund Mordt sedan missade sin straff i den första skiljeomgången var finaldrömmen borta.
Missen fick ett norskt bensinbolag att sänka literpriset i Sverige. Det var en klen tröst för Roland Nilsson. Han ville inte slå den där straffen, men blev övertalad att ersätta Tord Holmgren som blev utbytt i förlängningen.
Åtta år senare behöver ingen truga för att få honom till straffpunkten. Han har lovat Mild att Sverige ska vinna, och sätter straffen lika hårt som säkert.
Ilie Dumitrescu vill inte vara sämre, lurar Ravelli åt fel håll, fixar 4–4 och springer vrålande fram till den svenske målvakten.
– Mer dramatiskt än så här är svårt att få till det, säger ”Svennis”.
Plötsligt hänger allt på Henrik Larsson, som inför straffläggningen blev beordrad av ”Bjärred” att kliva fram om det blir en sjätte omgång. När ”Henke” svarade ja trodde han inte att han skulle behöva gå fram till straffpunkten, men så blir det.
Henrik Larsson är nervös, tar en snus ur Klas Ingessons dosa men spottar ut den på väg till straffpunkten. Han är bara 22 år, men lyckas besegra både nervositeten och Prunea i den första skiljeomgången.
Sverige leder straffläggningen med 5–4 och nu har Ravelli chansen att bli den hjälte han fantiserat om. Han borde vara nervös, men fylls att ett lugn när liberon Miodrag Belodedici närmar sig straffpunkten. Ravelli har slutat tvivla. Något hände inombords när han i gruppspelsmatchen mot Ryssland, vid ställningen 0–1, reflexmässigt rusade ut och sparkade undan bollen framför en helt fri Aleksandr Borodjuk.
– Kom igen nu. Den här tar du. Du har tagit straffar i både allsvenskan och landslaget och vet att du kan fixa det här. Visa vad du kan, säger han till sig själv.
Brolins tips, eller order, maler i huvudet på honom.
– Stå kvar så länge som möjligt, stå kvar så länge som möjligt…
Belodedici studsar bollen i marken innan han lägger den på straffpunkten.
– Pressen är enorm på den rumänske spelaren i det här läget, säger ”Svennis”.
Ravelli kastar sig i samma ögonblick som Belodedici träffar bollen med högerfoten. Han väljer att slänga sig åt vänster, för femte gången på sex straffar.
– Jag tar den. JAG TAR DEN!
En tiondels sekund senare tvärnitar bollen mot hans vänsterhand. Henke, Brolin, Kennet, Mild… Spelarna jagar ikapp Ravelli, som med knuten högernäve ger sig ut på ett spontant segervarv, och kastar sig runt halsen på honom.
Det är bilden av den totala lyckan. Lilla Sverige, ska spela semifinal mot Brasilien, och i målet står en osannolik hjälte.
– Thomas Ravelli klarar. Han går rätt – och Sverige vinner straffläggningen med 5–4. Vad blir det, då? Det blir... 7–6 kommer det skrivas, säger Bosse Hansson.
1–0, 3–2, 7–6 eller 12–11. ”Svennis” struntar i vilket.
– Det blev vinst, säger han.
Belodedici vandrar av planen med tunga steg, och det är många som sörjer med honom. Tremålsskytten Florin Raducioiu, Ioan Lupescu, Gheorghe Popescu, Gheorghe Hagi, Ilie Dumitrescu och målvakten Bogdan Stelea spelade VM även 1990.
Rumänien gick vidare från gruppspelet även då, men föll i åttondelsfinalen mot Irland. Matchen slutade 0–0 och efter en mållös förlängning följde, just det, straffar. Daniel Timofte missade i femte omgången och tvingades sedan se David O’leary avgöra matchen på Stadio Luigi Ferraris i Genua.
Historien upprepar sig även för Sverige. Landslaget har tagit sig till Vmsemifinal två gånger tidigare, 1938 och 1958, och var ett av de fyra lagen i finalrundan 1950. Fotbollen då och nu är dock inte jämförbar, och alla är överens om det. Det Ravelli och de andra hjältarna har åstadkommit är det största som har hänt inom svensk fotboll.
– Det här är sagolikt alltså, men jag hade god tro hela tiden. Det finns inga gränser för det här gänget, säger Tommy Svensson när han direkt efter matchen blir intervjuad av Agne Jälevik.
Svtreportern har snart bytt intervjuobjekt till Kennet Andersson.
– Vi chansade våldsamt. Vi var tvungna att göra det eftersom vi var tio man och låg under. Det fick bära eller brista och vi hade marginalerna med oss, säger han.
Sverige är sensationellt klart för VMsemifinal, men spelare och ledare är inte överraskade.
– Det här har vi trott på hela tiden. Vi har pratat om möjligheterna i flera månader och har stor tro på oss själva, säger Kennet.
Direkt efter matchen går Thomas Ravelli, Tomas Brolin och Henrik Larsson till SVT:S tillfälliga studio, där Agne Jälevik tar emot.
Brolin är förstås nöjd men hade helst sett ett tidigare, mindre dramatiskt avgörande. – Fan, vi var lite orutinerade, måste man säga. Vi höll inte i bollen som man ska göra när man leder med 1–0 och det är fem minuter kvar i en kvartsfinal. Det redde ut sig ändå, som tur var.
Jag utnämner dig till banans kung i dag. Kändes det så när du spelade också?
– Nä, det vet jag väl inte, men det gick bra i alla fall. Brolin har knappt hunnit avsluta sitt svar när Ravelli bryter in:
– Jo, du var duktig i dag, ”Brollan”.
Den svenske målvakten var också lysande, men precis som Brolin vill han inte framhäva sig själv.
– Jag hade tur att gå åt rätt håll. Det är det det handlar om, säger Ravelli.
Han berättar om dramat och att han behöll lugnet genom hela straffläggningen, även när Ilie Dumitrescu började skrika åt honom. ►
Efter segern över Rumänien lämnade svenska truppen San Francisco för de två sista matcherna i Los Angeles. På en cable car syns här Thomas Ravelli, Gunnar Larsson, Jesper Blomqvist, Joachim Björklund, Magnus Erlingmark, Stefan Rehn, Teddy Lucic, Kennet Andersson och Pontus Kåmark.