Anders Melldén funderar över var hans gräns går.

J ag går igenom de följande sidornas vinlista och justerar priserna. Dessa får ändras ett par gånger om året om vinerna ligger i Systembolagets fasta sortiment, nämligen i mars och september. I beställningssortimentet får prisändringar göras fyra gånger per år, och vid de exklusiva lanseringarna sker prisdiskussionen varje gång vinet tas in. Vissa viner regleras nedåt på grund av sviktande försäljning, men de flesta regleras uppåt, oftast någon tia här och där. På sistone har jag dock märkt att vissa prestigeviner gått upp ordentligt. Första gången jag la märke till det var för ett antal år sedan. Jag hade länge en favorit från vinhuset Penfolds i Australien, nämligen shirazvinet Magill Estate. Men från en årgång till en annan dubblerades i stort sett priset från dryga femhundringen till dryga tusenlappen – en medveten höjning som var del i vinhusets positionering av vinet. Samma sak gäller när champagnehuset Bollinger nu lanserar sin nya årgång av La Grande Année. Vinet positioneras sedan ett par år tillbaka som husets prestigechampagne, och systembolagspriset har gått upp från 979 kronor i september 2018 till 1 499 kronor ett och ett halvt år senare, enligt sajten champagnepriser.se.

”PRESTIGEVINER HAR GÅTT UPP I PRIS.”

I PENFOLDS OCH Bollingers fall handlar det alltså om positionering. Men de är inte ensamma om att höja. Dom Pérignon kostade för ett år sedan 1 465 kronor, nu kostar den 1 699 kronor. Cristal 2008 släpptes i september 2018 och kostade då 1 750 kronor. I februari i år släpptes årgång 2012 för 2 150 kronor. Annars har just upphaussade årgång 2008 gjort det möjligt för många champagnehus att göra markanta höjningar – efterfrågan blev helt enkelt större än utbudet. Ville man exempelvis köpa en flaska Salon 2008 fanns bara en möjlighet, nämligen magnumstorlek, dessutom i en samlarlåda med sex Salon-flaskor från andra årgångar. Priset för paketet: strax under 80 000 kronor.

Faktum är att champagne generellt sett har varit hyfsat billigt i Sverige. Det är snarast så att vi nu – tyvärr – kommit ikapp resten av världen. Så jag börjar fundera på hur mycket vi är beredda att lägga på en flaska prestigechampagne. Min personliga gräns är uppenbarligen inte riktigt nådd ännu, och med tanke på hur snabbt flaskorna fortfarande lämnar hyllorna verkar tillräckligt många hålla med mig. Det intressanta blir att se var gränsen går. Var går din?