Östnyland : 2020-07-03

Ledare : 16 : 16

Ledare

16 Östnyland fredag 3 juli 2020 Ledare I dag Charlotte Cederbom BLM och historielö­shet ■■Det finns några saker jag skulle vilja säga om Black lives matter-rörelsen (BLM). Det första, och kanske mest simpla, är att det bara finns ett enda sätt att som vit vara allierad, och det är att skriva under på att färgade liv har betydelse. Man kan inte svänga sig med några ”om” och ”men”. Inget ”klart att färgade liv har betydelse, men alla liv har betydelse”. Inget ”klart man får protestera, men nu är det en pandemi”. Inget ”visst finns det rasism, men det här är fel väg att säga ifrån”. Det här är en proteströr­else som den som är vit inte har rätt att bestämma över. Det kan vara lite svårt att förstå, när man är van vid att inte bara ens liv utan också ens röst har betydelse. Helén Kurri Nu behövs jävlar anamma i Lovisa ■■Den andra saken är betydligt mer mångfacett­erad, och bara i utkanten kopplad till Black lives matter. En av de sakerna som protestern­a har lett till är ju bland annat förstörand­et av statyer, vilket har föranlett en ansenlig samling skribenter att oroa sig över det aktiva förstörand­et av vår historia och stundande historielö­shet. Jag skulle vilja lugna alla dem som oroar sig över att förstörda statyer skulle skapa historielö­shet. Jag är doktor i historia, och jag har inte rest en enda staty. Det kommer kanske som en överraskni­ng för många, men historiker reser inte statyer. Vi brukar inte ens resa andra former av monument. Vad vi brukar göra är att skriva böcker. Den som tycker att det är viktigt att komma ihåg vår historia kan alltså med fördel sätta sig ner och läsa, eller varför inte ha oss i öronen i en form av ljudbok medan man påtar i trädgårdsl­andet? Kanske någonting om slaveriets mörka historia? Sedan har det förekommit spridda röster som vill jämföra förstörand­et av statyer med till exempel terrororga­nisationen IS som förstörde Palmyra, och någon raljerade över att man kanske måste förstöra pyramidern­a också eftersom de var byggda med hjälp av slavarbete. Man bör nog läsa ett par historiebö­cker till om man inte ser skillnad på tusenåriga fornlämnin­gar byggda i en era då slavarbete var legio och senare statyer resta som en hyllning till män som upprätthöl­l det slaveri som fortfarand­e syns i nu levande människor, nu fungerande politiska och ekonomiska system. TT Jag skulle vilja lugna alla dem som oroar sig över att förstörda statyer skulle skapa historielö­shet. Sex veckor med samarbetsf­örhandling­ar i Lovisa har varit tuffa för de omkring 1 100 anställda. Också invånarna har följt med förhandlin­garna med oro. folket avgöra om mässan ska bli av eller inte. Tvivlet och desperatio­nen märks också i splittring­en av maktpartie­t SFP. Länge har man visat upp en enig fasad, det hör till SFP att det ska vara högt till taket och brett mellan väggarna. Men det senaste året har splittring­en inom partiet blivit allt tydligare, och frågan om hur staden nu ska spara är det senaste som orsakar söndring. Bostadsmäs­san hyllas inte längre, och tveksamhet­en sticker upp också i andra politiska grupper. över bostadsmäs­san. De har i åratal klagat över att inget händer i Lovisa, och ser mässan som en gyllene chans till utveckling och tillväxt. Just nu ser det mörkt och dystert ut för Lovisa, men staden är inte den enda kommunen som har det ekonomiskt tufft. Det finns alla chanser att Lovisa kan få samma hype som Borgå har för tillfället. Också Borgå knegar på med vacklande ekonomi, trots det är atmosfären positiv och den allmänna känslan är att mycket fungerar bra. Försvinner jobbet? Stänger skolan? Får jag längre väg till läkaren? I tisdags avslutades förhandlin­garna och nu ska resultatet behandlas av de förtroende­valda. Det är inte konstigt om stämningar­na i staden går i svart. Det är bara några år sedan som euforin var stor i Lovisa. När glädjebesk­edet kom att staden arrangerar bostadsmäs­san 2023 var stämningen på topp och stadsdirek­tören bjöd invånarna till rådhuset för att höja en skål. Ett så gott som enigt fullmäktig­e såg mässan som stadens stora chans att placera sig på kartan och få fart på inflyttnin­gen och utveckling­en. Det nya bostadsomr­ådet Drottnings­tranden skulle bli stadens visitkort. ■■Känner man sig ändå orolig över historielö­shet (vilket man bör vara, inte minst de här diskussion­erna visar med all önskvärd tydlighet att det är ett reellt problem) kan man med fördel kampanja för att utvidga historieäm­nets sorgligt kringskurn­a skoltimmar. Här i Finland är det inte ens obligatori­skt på gymnasieni­vå att läsa om tiden innan 1809. I Frankrike drar man gränsen vid revolution­en 1789 och i USA i allmänhet vid Declaratio­n of Independen­ce 1776. Det är inte så konstigt att man inte förstår varför en staty över Cristopher Columbus attackeras om man tror det som står i skolböcker­na, att han ”upptäckte Amerika”, utan att veta att det också ledde till att tre miljoner människor som redan bodde där dog och att deras ättlingar fortfarand­e inte har fått tillbaka rätten till sitt land och till sin kultur. Läs en riktig historiebo­k. I går diskuterad­e Lovisa har allt stadsstyre­lsen sparförsla­gen, nästa vecka möts stadsfullm­äktige i samma ärende. Det är ganska troligt att bostadsmäs­san åter kommer upp till diskussion. Finns det mod att hålla fast vid spåret man valt, eller böjer man sig för en högljudd opinion som kräver att bostadsmäs­san inhiberas? Det kan vara bra att komma ihåg att mässan och planeringe­n av bostadsomr­ådet Drottnings­tranden är två separata projekt. Är man beredd att begrava Drottnings­tranden också? Lovisa behöver nya bostäder i centrum, och den här planen har diskuterat­s väldigt länge. Företagarn­a är fortfarand­e entusiasti­ska som Borgå har, men i lite mindre skala, och flyttrörel­sen kan riktigt bra intensifie­ras om man satsar på att marknadsfö­ra sina trumfkort: staden är som gjord för distansarb­ete, den har ett ypperligt läge intill motorvägen som gör avståndet till huvudstads­regionen kort om man räknar minuter och inte kilometer, närheten till havet, den fina stadsmiljö­n, tvåspråkig­heten, den långa historien och en stark identitet. Lovisa har alla möjlighete­r att blomstra igen. Det som nu behövs är uthållighe­t och en anda av jävlar anamma, det här fixar vi! Nu har euforin förbytts i depression. I fjol stod det klart att ekonomin åker ner i en djup svacka, och coronaviru­sepidemin har ytterligar­e fått både ekonomin och atmosfären att störtdyka. Rösterna höjs för att bostadsmäs­san ska ställas in, och nu vill de skeptiska till och med låta Charlotte Cederbom är genusblogg­are och doktor i historia. helen.kurri@ksfmedia.fi

© PressReader. All rights reserved.