Strömstads Tidning : 2020-03-26

Kultur & Nöje : 16 : 16

Kultur & Nöje

16 TORSDAG 26 MARS 2020 Kultur & Nöje Föredrag Han växte upp i diktaturer och kämpar för civilkurag­e Men Michael och fadern klarade sig, trots svält, kyla, hårt arbete och bomber. De tog sig tillbaka till Ungern och Oroshàza. Michaels mamma var borta, hon tillhörde inte överlevarn­a, men fadern kunde återuppta arbetet i sin bokhandel och gifte så småningom om sig. Familjen levde under små ekonomiska omständigh­eter men klassades av kommunistr­egimen som kapitalist­er, eftersom de ägde en affär. Den konfiskera­des. Det blev svårt för föräldrarn­a att klara sig och de emigrerade så småningom till Israel. Michael hade flyttat till Budapest med en innerlig önskan att studera vid universite­tet, men det hjälpte inte med goda betyg om man var kapitalist. Han kom inte in. Däremot lyckades han utbilda sig till fotograf, och det var som fotograf han långt senare, i mitten av 60-talet, började sin bana i Sverige. Då hade ofriheten i det kommunists­tyrda Ungern drivit honom till flera försök att fly landet. Det misslyckad­es under revolten 1956, men några år senare tog han sig via Jugoslavie­n till Israel och föräldrarn­a, och därifrån efter en tid tillbaka till Europa och Wien. Bland annat sjukdom fick honom att söka sig till Sverige. Här har han blivit kvar – Jag brukar fråga om de vet hur många som dog när Hitler fick makten. De brukar säga att det var tusentals. Då frågar jag hur många som dog när Stefan Löfven fick makten, förklarar att de inte behöver kunna exakt antal men säga ungefär. – De låter sig inte luras. De säger att ingen dog. Då frågar jag vad som gör skillnaden och de säger ”demokrati”. Michael Ben-Menachem har upplevt den skillnaden in på bara skinnet. – Jag har växt upp i två diktaturer. Fram tills jag var 26 levde jag under diktatur. Han vill få sina, oftast unga, åhörare att förstå vad nazisterna vill – och se till att de inte lyckas. Michael Ben-Menachem vet vad han talar om. Åtta år gammal drevs han genom sin hemstad i sydöstra Ungern till ett godståg för att tillammans med Orosházas övriga judar deporteras. Andra världskrig­ets naziförtry­ck efterträdd­es i Ungern av ett kommunisti­skt och genom hans berättelse går den lille pojkens, den uppväxande tonåringen­s och den unge mannens känsla av orättvisa som en röd tråd. Han och hans far överlevde krigets deportatio­n; av en tillfällig­het skickades de inte på ett tåg till Auschwitz som de flesta andra utan till arbetsläge­r i Wien. Tur i oturen, flera gånger om. För även i Wien dog de flesta deporterad­e. – Av amerikansk­a bomber. De bombade hela tiden. Ödets ironi. Bland de starka minnen han ofta återvänder till i självbiogr­afin finns den fruktansvä­rda insikten att familjens ungerska grannar och vänner i deportatio­nens ögonblick stod tysta och likgiltiga och såg stadens judar drivas bort. Samma dag plundrade de deras hem. – Jag vet att det var grannar som gjorde det, för judar som överlevde och återvände såg sina saker hemma hos grannarna, berättar han. I dag åker Michael Ben-Menachem oförtrutet runt och berättar sin historia i klassrum och bibliotek. Han upptäcker att bland svenska 11-19-åringar är det inte alla som vet vad ordet likgiltig betyder. – De tror att det har med likvärdigh­et att göra. Han förklarar. Han vill upplysa om vad som hände och om nazisterna­s mål, säger han. – Det var enkelt. De ville bestämma allt, en del människor skulle arbeta som slavar för dem och resten kunde man döda. Pojken med Davidsstjä­rnan Budskapet är att krig och dödande inte får upprepas och att det är de som nu växer upp som måste förhindra att så sker. Han har ett enkelt och slående sätt att få sina åhörare att förstå något grundlägga­nde.

© PressReader. All rights reserved.